Kommunpolitiker tar båtklubbens mark och gör båtlivet till en klassfråga
Kommunpolitiker viker sig för fastighetsbolagens intressen och gör båtlivet till en klassfråga. Det sker genom att båtklubbarnas ofta hyrda mark säljs till fastighetsbolag som bygger bostäder på de tidigare uppläggningsplatserna. Följden är att båtklubben tvingas till stora investeringar i nytt område eller att båtägarna hänvisas till privata marinor. Det betyder i sin tur drastiskt ökade kostnader för den enskilde båtägaren. Många båtägare lämnar båtlivet och väljer att avstå på grund av att det blir dyrt.
SBU saknar utryckande piketstyrka och hänvisar till lokala båtförbunden.
Tendensen är tydlig på många håll i landet. Kommunpolitiker viker sig för fastighetsbolagens vilja att bygga bostäder utmed vattnet. Vi känner igen de snyggt ritade bilderna på bostadsområden med bryggor och båtar framför husen. Argument som ”stärka stadens identitet”, ”bostäder med skärgårdskänsla” och ”lyft för hamnområdet med trevligare båtplatser” förekommer ofta. Det man glömmer bort är att vi har vinter och att vattnet fryser. Det är just därför som vi båtägare behöver mark att ställa båtarna på under vinterperioden.
I många fall ligger båtklubbarna på markområden relativt nära centrum av kommunen. I takt med att kommunerna växer och vill göra attraktiva bostadsområden är det båtklubbar som tvingas flytta eller lägga ned. Senaste exemplet som jag känner till är i Norrtälje där båtklubben är uppsagt till 30 juni 2015. Något färdigt förslag var de cirka 225 båtarna ska ta vägen vintern 2015/16 och framöver finns inte.
Båtlivet har inte varit en klassfråga i Sverige
I Sverige har i stort sett vem som helst kunnat skaffa sig en båt och komma ut på sjön. Så är det inte i övriga Europa. Här är båtlivet öppet för de allra flesta. Det är inte båtlivet i sig som varit klassfrågan utan det är storleken på båten och dess utrustning. Tack vare båtklubbarna och den frivilliga arbetskraft som finns i klubben har den årliga kostnaden varit låg. I många båtklubbar kan den enskilde sänka sina kostnader ytterligare genom att delta i det frivilliga arbetet i klubben. Kostnaden för medlem handlar i många fall om ett par- tre tusenlappar per år för sommar och vinterplats.
Detta har varit möjligt, och är det fortfarande på många håll, tack vare att många kommuner hyr ut markområden till båtklubben. När nu kommunerna växer så blir marken plötsligt attraktiv och då tycker kommunpolitikerna att det är trevligare med bostäder än en båtklubb. Lite underligt är det för många av dessa kuststäder har ju historiskt kommit till tack vare handeln via sjöfarten.
Om nya markområden upplåts till klubben är det okej. Tyvärr är det inte alltid så. Rimligt är också att båtklubben får hjälp med att ställa marken i ordning. Många gånger har båtklubbens medlemmar kostat på stängsel och grus på området med mera. Vissa båtklubbar har tvingats att bygga spolplattor. Andra har byggt ett litet klubbhus eller bod för reparationer etcetera. Sedan behövs det en kaj så att sjösättning kan ske. Det är investeringar som klubbens medlemmar förväntas lämna för att återigen behöva betala för det på nya området.
Vinter i Sverige
Eftersom vattnet fryser är vi båtägare beroende av att torrsätta båten på hösten. Visst, det kan ske på privata marinor, men då skjuter kostnaden i höjden. Det är ju tyvärr inte så att länsstyrelser och kommuner upplåter nya markområden för marinor så fort någon önskar starta en marina eller båtklubb. De som finns är ofta maximalt utnyttjade och de har kö på personer som vill hyra båtplats såväl för sommar som vinter. Därmed har politiker återigen bidragit till att priserna för en båtplats kan hållas hög eftersom konkurrensen är liten.
Vad gör SBU i denna fråga?
Svenska Båtunionen är en sammanslutning av närmare 900 båtklubbar och hundratusentals båtklubbsmedlemmar. Det är väl då rimligt att SBU skulle ha ett färdigt batteri med åtgärder och argument och likt en piketstyrka kunna bistå en båtklubb när någon kommun är och rycker i en båtklubbs mark. Så är tyvärr inte fallet.
När jag ringer SBU för att höra hur de kan hjälpa båtklubbar blir jag hänvisad till det lokala båtförbundet. Det lokala båtförbundets styrelse är av naturliga skäl sällan eller aldrig insatt i hur man på bästa sätt ska kunna bistå en båtklubb med skrivelser till politiker och tjänstemän. ”Vi skulle gärna se att det fanns en handlingsplan från SBU”, säger Mats Lejmyr, ordförande i Roslagens Båtförbund.
Dessutom är det beklämmande att SBU på Båttinget (en hearing under pågående båtmässa i Stockholm där riksdagspolitiker och andra inbjuds för att diskutera båtlivsfrågor) ägnar den knappa tiden åt att diskutera promillefrågan 0,2 i stället för att fokusera mera på problematiken att båtlivet håller på att bli en klassfråga.
Branschorganisationen Sweboat
Sweboat har förstått att båtklubben är viktig. ”Utan båtklubbar blir det färre båtar i Sverige och det innebär att färre båtar tillverkas och säljs, tillbehörsförsäljning minskar och det blir färre båtar att serva. Därför tycker vi båtklubbarna är jätteviktiga som alternativ till de privata marinor som våra medlemmar äger och driver, säger Sweboats VD Mats Eriksson.
Det är trist att kommunpolitiker inte kan stå emot snygga arkitektritningar som visar bostäder vid vattnet och fastighetsbolagens argument om varför bostäder vid vattnet är så bra i jämförelse med en båtklubbs uppläggningsplats.
Om viljan finns, finns det plats för både bostäder och den lokala båtklubben. Båtklubben är ett inslag i stadsmiljön som varje kustnära stad med självaktning bör värna om. Det är väl ändå det som ”stärker stadens identitet?”
// SBU har gjort en skrivelse som sänts till båtklubbar. Den finns att läsa här *Klicka* // Tipstack till Kjell Holst.
Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort