Vi seglade i 7 dagar och gjorde en "åtta"

2014-09-10

$Vacker tisdagmorgon vid Fejan. Notera den nya pontonbrygga som lagts ut i år. Borta är bojarna, man förtöjer med \$

Vacker tisdagmorgon vid Fejan. Notera den nya pontonbrygga som lagts ut i år. Borta är bojarna, man förtöjer med "Moringslinor". Således behövs inget ankare heller. Pontonbryggan fungerar också som vågbrytare för nordlig vind. Av någon anledning ligger svarta förtöjningslinor på kajen. Hur tänkte de då? Ingen vill ju hoppa av en båt utan att ha en lina i handen. Linorna har en ny modell av ryckdämpare i plast/gummi som var väldigt hård. Vi lyckades inte rubba dem. Således en onödig investering som säkert blir till mera besvär än nytta för gästande båtar. Bra att pontonbryggan är försedd med lampor som lyser på kvälllen så att ingen krockar med pontonen i höstmörkret.

I slutet av artikeln finns ett kompendium om färdtips och hamnar på Åland.
I strålande sol och lagom SSO-vind lämnar vi Tjocköfjärden nord Kapellskär bakom oss och går för motor norrut mot Arholma. Vi har inlett sommarens stora seglingsäventyr. Ingen av oss (Lars W Gustavsson och Bengt Utterström) har gjort någon längre segling denna sommar på grund av olika omständigheter.

Vår resa gick att följa på www.marinetraffic.com .

Tisdag 9 september

Vi lastar båten. Väskor fulla med varma kläder, sjöställ, elektronik med mera åker ombord i ett rasande tempo tillsammans med matkassar och dryck. Vi har mat för en vecka. Slösar vi lagom mycket med våra 350 liter vatten bör det också räcka. Cirka 200 liter diesel bär vi med oss också. Barskåpet är inte barskrapat.

Allt ligger huller om buller i salongen när vi lossar förtöjningarna klockan 14.15. Målet är Enskär/Signilskär, Ålands västligaste ögrupp öster om Grisslehamn. Cirka 20 sjömil på kurs norröver från Arholma.

Vi går för motor första timman. Autopiloten, som vi döpt till Inga, styr och vi stuvar proviant och fyller skåp med kläder. Strax innan Arholma by sätter vi segel och gör omkring 6 knop i den relativt svaga vinden.

Ingen sjögång på Ålands hav. Vi har slör och bara njuter. Båten seglar fint och Inga får fortsätta att styra. Solen skiner. Skeppare Bengt fyller visselJohanna med vatten och strax har vi kaffe serverat och konstaterar ”fn va vi har det bra.” Ålands hav är tomt på andra fartyg inom vår horisont. Någon av oss börjar föra ett resonemang om huruvida Christoph Rassy verkligen följde Olle Enderleins ritning när båten byggdes. Kanske är hon bara 9,99 meter lång och inte de 10,54 meter som ritningen anger? Vi väljer dock att inte chansa och avstår tutingen till kaffet.

Runt 19.30 anlöper vi den gamla bevakningsstationen vid Enskär och förtöjer tryggt långsides bakom den stora betongpiren.

Tre rätters middag serveras. Tunnbröd med gravad lax och senapssås till förrätt, grillkyckling och sallad till varmrätt och desserten består av tre olika sorters ostar med kex. Lämplig dryck intogs likaså.

Nöjda med dagens etapp kojar vi vid 23-tiden.

Onsdag 10 september

Härlig morgon. Hela båten är plaskvåt av dagg. Solen skiner. Frukost och en promenad på ön. Avgång runt niotiden. Tyvärr är den svaga vinden emot oss och vi går för motor norröver. Efter någon timma ser vi ett segel. Vi är inte helt ensamma med andra ord. Segelbåten har svensk flagg och försvinner akteröver. Avståndet var för långt för att vi skulle kunna vinka.

Lars W trimmar inte segel hela tiden.

När det är lunchtid har skeppare Bengt mixat ihop något där gårdagens middag utgör en av huvudingredienserna. Via hailern (hornhögtalaren i masten) kallas Lars W till lunch. ”Lunch nu” replikerar Lars. ”Vi seglar ju nu, då kan vi väl inte äta”, säger han och fortsätter trimma seglen så att telltails står perfekt. Själv så tar jag min lunch, låter Inga styra vidare och lyssnar till Yle Vega, radiokanalen som bevarar lugnet.

Solen skiner, vi gör drygt 4 knop och har norra Åland på vår styrbordssida och hela Bottenhavet på babord sida.

Nu powernap.

Oj, en till segelbåt. Siktades onsdag förmiddag. Någon annan har vi inte sett. Båten förde svensk flagg, men var för långt bort för att vår vink skulle kunna besvaras.

Vinden ökade något och vi tuffade på runt 6 knop hela eftermiddagen i halv vind utmed den gamla outprickade skutleden. Helt odramatiskt. Anlöpte den fina gästhamnen vid Bärö och Glada Laxen. Lika tomt här som på havet. Dagens etapp blev cirka 54 sjömil.

Självförsörjande som vi är blev det en god middag ombord. Tänk att spagetti och köttfärssås smakar så gudomligt gott ibland. Ett glas rödvin och sedan kommer sömnen krypande i kroppen.

Kring 22.30 somnar vi in.

Torsdag 11 september

Gustavsson lämnar sin koj och förpiken strax efter 06.00. Själv så sov jag någon timma till i redarhytten. Solen skiner från en klarblå himmel och det är aldeles stilla. Inte en vindpust. Tanken på morgondopp fanns, men ingen av oss fullföljer. Frukost i sittbrunnen.

Vi har nu ett perfekt utgångsläge för de fem dagar vi har kvar. Vi kan segla åt alla väderstreck, men drar oss gärna mot Finland och mot syd ost. Det blir motorgång i väntan på vind.

Motorgång hela dagen. Svag till ingen vind gjorde att vi inte satte segel. Vi beslöt att gå mot finska Jurmo.

Vägen dit blev över "Skiftet" som är gränsen mellan Åland och Finland. Det är en stor öppen och lång fjärd som går från norr till syd. Skiftet har ett större djup än omgivande vatten. Det kan vara väldigt burkigt där när det blåser. Idag låg det dock som en spegel.

Mitt på Skiftet skiftade vi den åländska artighetsflaggen mot den finska. Som alla goda seglare känner till ska dessa destinationsflaggor vara hissade i styrbords vantspridare. Klubbflaggor flyttas till babords sida.

Tjocka!

Lunchen bestod av fil och goda mackor med italienska läckerheter. Vi ser allt sämre omkring oss och börjar fundera på om filen jäst. Öar försvinner och horisonten blir allt mera diffus. Dimman kryper närmare och strax är vi omringade av tjocka.

Sikten är många gånger under 200 meter. Vi saknar radar! Utan navigatorn hade vi sökt oss mot någon lämplig ö och ankrat. Vi bestämmer oss dock för att lita till tekniken och tuffar vidare. Navigatorn visar var vi är. Vi har lagt en rutt som leder mot Jurmo och talat om för Inga (autopiloten) att hon ska följa vad navigatorn säger. Vi inser att vi är helt utelämnade till tekniken och vi skulle få det svårt om Garmins nya navigator lägger av. Vi har en PC i reserv med Fugawis programvara.

Vidare så resonerar vi kring att vi inte sett andra fritidsbåtar förutom en i går. Alla handelsfartyg och passagerarfartyg har AIS och vi har AIS-transponer som talar om var vi är.

Hailern tjuter ett långt signalljud varannan minut. Säkert låter vi som ett mindre tankfartyg när vi stävar fram i dimman. Tack Garmin för att den funktionen finns i er VHF!

Ett möte!

Vi i tuffar på i 6,2 knop. Våra sinnen är på helspänn. Vi ligger precis utanför den stora farleden på styrbords sida. Ett möte bör passera väl babord om oss. Blir vi upphunnna bör det ske på babords sida. Inga korsande farleder.

Plötsligt kommer en segelbåt. Vi ser den inte förrän den är omkring 50 meter rakt framför oss. Den skär vår kurs. Inga ljudsignaler kommer från den. Likt ett spökskepp finns den bara där. Segelbåten har inte AIS-transponer och vi ser heller ingen radar. Ingen sitter på fördäck som extra utkik.

Otäckt och näst intill osannolikt. Vi blir båda så paffa att vi inte hinner ta någon bild vid mötet. Studera bilden noga, det finns en segelbåts akter mitt i bilden.

Femton sekunder hit eller dit och vi hade kunnat kollidera. Nästa sommar blir det en radar på båten. Det är det enda som fungerar säkert när dimman kommer.

I mitten syns aktern på den mötande segelbåten.

Drink före maten.

Jurmo är en speciell ö och alla seglare rekommenderas ett besök. Ligger och gränsar mot finska viken. Ryssar har haft en flygbas här när Finland var okuperat. Av detta finns endast bilder kvar i museet. Vi gjorde en promenad runt den gamla byn och till kapellets kyrkogård. Gravstenen med titeln "före detta lotsänkan" och ett namn, framkallade viss munterhet och vi undrar "vad är hon nu då"?

Till middag serverade skepparn drink med gravlax på tunnbröd och stekta torskpanéer med sallad vilket gillades av Gustavsson.

Dagens distans blev 56 sjömil.

Chefredaktör Utterström på sin arbetsplats. Nu stängs redaktionen för i dag. God natt.

Fredag 12 september

Passagerarfärjan Elin som vi så artigt väntade på i går eftermiddag i dimman tycktes inte ha någon förbarmelse över vår morgonsömn. Halv sex svensk tid brummade hon runt i hamnen. Eftersom vi har svensk tid ombord blev detta något tidigt.

Bengt tar ett morgondopp. Gustavsson avstod med motiveringen att han badade i förra veckan på västkusten och då var det 16 grader i vattnet.

Vi har beslutat att utöka seglingen med ett dygn och seglar därför öster ut idag. Vinden är för närvarande sydligvästlig och vi drar mot Högsåra. I morgon utlovas ostlig vind och det passar ju bra när vi vänder väster ut.

Frukost i salongen

Ungefär en miljon knott i och kring sittbrunnen avgjorde valet av frukostplats denna i övrigt vackra morgon.

Lars W laddar för dagen.

Vi lämnar Jurmo hamn vid niotiden och motorseglar österut. När vi närmar oss Borstö och noterar att klockan närmar sig lunchtid belsutar vi att lämna farleden och gå till gästhamnen. Väl där intar vi sill, potatis och knäckebrödsmackor med lagrad ost. Underbart gott.

Av någon anledning är vi sömniga efter maten och vi lägger oss och sover med öppna skyports. I akterruffen hör jag Lars snarka i förpiken och han hävdar att han hört mig snarka också! Kanske tur att vi var ensamma i hamnen.

Ingen av oss orkade hänga ut fendrar så vi tog en boj i stället.

Borstö har några gårdar. Alla utom en av dem har gått i arv sedan 1700-talets mitt. För ett par år sedan såldes en av gårdarna till en av Finlands förmögnaste man. När han klev i land på ön gick en av urbefolkningen fram till honom och sa följande: "Kommer du hit och är stöddig kan du vända om!" Så vitt vi förstod av den fortsatta berättelsen är grannsämjan god på ön idag.

Historiskt har Borstöborna levt på fiske och jordbruk. Idag är det bara sommarboende på ön. Bryggan är fin och det kostar 10 Euro att ligga där över natten. El saknas vid bryggan. Gångstigen går rakt genom gårdarna och man känner sig lite obekväm. De boende verkar dock vara vana vid det och hälsar vänligt.

Mot Högsåra

Ett tips om du har en gammal båt över. Låt den bli ett tak över en grillplats. Bilden är från gästhamnen i Högsåra. Dagens distans blev 31 sjömil.

Sen eftermiddag lämnar vi Borstön för att gå till Högsåra. I skrivande stund har vi slör och gör cirka 6 knop. Om 45 minuter förtöjer vi i Högsåra.

Högsåra

Ön Högsåra blir vår ostligaste longitud. Ön, som varit en lotsplats fram till 1985, ligger ett stenkast från Dalsbruk och finska fastlandet. Högsåra ligger öster om Åbo och nere på Finlands sydvästra hörn från fastlandet sett. Nästa kända plats vidare österut är Hangö.

Lotsverksamheten på Högsåra har funnits sedan Gustav Vasas tid. På ön har det också funnits och finns även idag jordbruk. Fisket har även här varit en viktig del i försörjningen. Kejsar tsar Alexander den III gjorde många besök till Högsåra på 1880-talet. Han spenderade glatt sina pengar till ortsbefolkningen och det sägs att tsar Alexanders givmildhet har bidragit till öns välbefinnande. Det syns också på många av de stora gårdarna.

Högsåra är väl värt ett besök. Promenad runt i byn vittnar om att människorna på Högsåra haft det gott ställt. Farmors café ligger mitt i byn och där serveras lagad mat. Ett populärt ställe som har öppet även denna årstid.

Med fördel förtöjer man ett par hundra meter syd om färjeläget på öns ostsida. Det är en privat gästhamn som har bastu, soptunnor, dass och dusch. Duschen är ligger dock några hundra meter bort efter byvägen. Hamnavgiften är 15 Euro per natt. Landström kostar 5 Euro ytterligare.

På norra ön finns också en gästhamn där avgiften är den samma. Viken heter Kejsarviken och ligger på cirka 10 minuters promenad från centrum av byn. Högsåra har idag färjeförbindelse och det går att ta sig till ön med bil. Turism och pensionatverksamheten är idag viktiga inkomstkällor för öns befolkning.

Lördag 13 september
Efter en morgonpromenad runt på Högsåra lämnar vi ön och går norrut. Ingen vind så vi låter stålgenuan arbeta. Vi stannar för lunch bakom en ö och njuter av varma solen. Det blir bad, om ett ganska kort sådant.

Varför segla i Medelhavet när finska skärgårdshavet är som bäst?

Sen eftermiddag går vi till Nagu. Nagu är Åbobornas Sandhamn. Gästhamnen är full när vi kommer så när som på en plats. Vi är inte så lite förvånade över det, trots allt är det få båtar i rörelse på fjärdarna.

Nagu gästhamn bjuder på ett ganska torftigt nattliv. Berusade ungdomar håller restaurangbåtens barförsäljning vid liv.

Nagu når man med bil via färjeförbindelse. Nagu har allt som behövs i service. Vi såg både stor livsmedelsaffär, apotek och restauranger vid vår rundvandring. Informationsskylten vid den vackra stenkyrkan skvallrar om rangordningen för kyrkbesökarna. På informationsskylten stod följande: ”Gunnars familj sitter alltid längst fram i kyrkan. Hade jag gift mig med honom hade jag också suttit på den bänkraden. Nu sitter jag några bänkrader bakom.”

Lördagens distans blev 39 sjömil, samtliga för motor.

Söndag 14 september

Nagu gästhamn söndag morgon.

Vi lämnar Nagu i strålande morgonsol. Inte en vindpust så det blir motorgång igen. Vi går söder om Nagu på västlig kurs och vi har just passerat Korpoström.

Vi planerar att gå till Rödhamn idag. Alternativt Degerby. Kökar och finska Utö får vänta till något annat år.

Inte en vindpust på hela dagen. Vi gick för motor i drygt 10 timmar och gjorde 72 sjömil denna dag.

Allt som oftast händer att ett planerat slutmål för en dag justeras. Så även idag. Vi går till Mariehamns Seglarförenings klubbhamn på Sommarös sydsida, Möholm. Hamnen ligger ligger cirka 5 sjömil söder om Degerby och innanför bevakningsstationen vid Storklubb. För insegling och korrektare beskrivning, se bifogat kompendium om Åland som finns i slutet av artikeln.

Seglarföreningens hamnanläggning med tillhörande bastu och umgängeslokal ligger på två öar.

För att ta sig mellan de två öarna åker man linfärja. Framdrivningsmekanism för denna pråm är muskelkraft.

Måndag 15 september

Även denna morgon är vindstila. Solen är på väg upp och vi tar ett morgondopp. Strax efter nio avgår vi mot Sverige och planerar att lägga till vid Fejan. Motorgång. Vi gör ett stopp på den spännande ön Lilla Båtskär, Nyhamn. Ön ligger längst ned i sydvästra hörnet på Åland. 1959 bröt man järnmalm under havets botten här. Det grå tornet är ett hisschakt. Idag är den gamla gruvgången vattenfylld.

Hamnen är fin. Nästa gång du seglar mot Rödhamn, gör ett stopp här. Hur insegling går till finns beskrivet i kompendiet om Åland som finns i slutet av artikeln.

Insegling mot Lilla Båtskär. Ålands sydvästligaste hörn.

Efter Lilla Båtskär blev det fortsatt motorgång någon timma. Vi passade på att äta sillunch. När lunchen plockats undan kom det vind och vi kunde äntligen sätta segel och fortfarande hålla kurs mot Remmargrund.

Ett par timmars segling, sedan järngenuan igen. Vi går till Fejan och förtöjer långsides vid bryggan. Det enda folkliv vi ser till är ett par paddlare som slagit tältläger framför det gamla kolerasjukhuset.

Promenad på ön. Allt är stängt vilket inte är så konstigt. Skärgårdsstiftelsen har röjt i skogen och allt känns ljusare på ön. Synd att det är så skräpigt runt Sjöbloms fiskerestaurang och gård på den annars så fina ön.

Vi äter det sista av vår proviant. Hela resan har vi klarat utan att behöva komplettera med något. Inte en konservburk har vi behövt öppna. I Nagu passade vi på att fylla färskvatten, mest för att det var enkelt och så slapp vi börja ransonera. Det är skönt att skölja disk under rinnande ljummet vatten rapporterar Gustavsson som stått för all disk ombord denna vecka.

Kört en åtta

Här korsar vi vårt eget spår från tisdag 9 september. Vi har kört i en åtta. Ut vid Arholma, norra Åland, ned till Jurmo via Skiftet, bort till Högsåra, nordväst mot Nagu, väster och söderut till syd Degerby, västerut till Lilla Båtskär och Fejan via Söderarm.

I 36 timmar har motorn gått. Alldeles för mycket, men vi är båda överens om att hellre komma framåt för motor än ligga och stampa på samma fläck en hel dag. Vi tar också hellre motorgång i sol än blåsig småspik och regn i ansiktet i rak motvind.

$Tisdag förmiddag den 16 september kl. 10.00. Vi avslutade vår fantastiska höstsegling med en \$

Tisdag förmiddag den 16 september kl. 10.00. Vi avslutade vår fantastiska höstsegling med en "åtta i åttan."

Tack alla ni som följt oss och stort tack för trevliga kommentarer. Som ni säkert noterat har vi tummat på regeln om för- och efternamn samt bostadsort denna gång!

Bengt Utterström & Lars W Gustavsson

Kompendium om färdtips Åland. Fritt att ladda ned *klicka vidare*

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.