I slutet av artikeln listas kategorier. Där kan du också välja DagensBåtliv.se i webbutförande.

Stockholm – Tallinn – Stockholm, motvind båda vägarna

Ostlig vind finns nästan inte på ostkusten. Men när vi startar från Stockholm för att segla österut till Tallinn i Estland tur och retur under två veckor i september är det ostlig vind hela vägen dit. På vägen hem vänder vinden till västlig. 200 liter diesel lyckades vi förbränna under denna ”seglats”.

Säkert är det många som tänker, det går väl att kryssa? Men nej, jag kryssar inte. I vart fall inte om jag ska någonstans. Och denna gång skulle jag till Tallinn. Och då blir det så. Få saker stoppar mina planerade resor. Visst, vädret kan innebära förseningar, men det har hittills aldrig hänt. Däremot kan seglatserna ha tagit lite längre tid på grund av att vi legat still en blåsig dag, men försenad till ett slutmål har jag hittills aldrig blivit på mina seglatser. Ett knep är att lägga in marginaler i programmet och det gör jag. Sedan håller jag högt tempo från start för att inte bränna marginalen i början. 45 till 50 sjömil om dagen är ingen ovanlighet.

Jag har också medvetet valt en båt som tål tufft väder och har en förhållandevis stark motor. Mitt val av båt blir ett avkall på den där sista knopen i fart under segel, men nämnda båt och koncept passar mig. Jag tycker om att planera rutter och sedan genomföra dem. Jag gillar också att komma i hamn. Efter åtta till tio timmars gång under en dag brukar jag bli less och ser då fram emot en god middag ombord och en kvällspromenad.

En sommarvecka i september!
Första veckan i september bjöd på sommarvärme. T-shirt eller bar överkropp och kortbyxor i stort sett varje dag under en veckas tid i september har jag inte varit med om tidigare. Dessutom var kvällarna varma. Vattnet var mellan 19 till 20 grader varmt. Alla middagar intogs i sittbrunnen, lika så frukost. Det blev en ”payback” från sommaren 2017. Då hade jag yllelångkalsonger på mig i 2,5 månad. Varje dag.

Segling blev det från Furusund till Gräddö en söndag eftermiddag. Nästa segling blev från Hangö till Dirhamn i Estland. Således blev det motorgång till Furusund och från Gräddö till
Hangö i Finland.

Röd linje är vår rutt till Tallinn och grön linje visar återfärden.
Färden över Ålandshav sen söndagskväll blev ett skådespel i ljus. Sällan eller aldrig har jag sett sådan fartygstrafik i mörker. Hela kopplet av färjor till och från Finland var på plats och den korsande fartygstrafiken från norr och söder tycktes aldrig ta slut. Lägg där till en stjärnklar himmel i mörka septembernatten.

Vi ankrar på svaj i Rödhamn strax efter midnatt. På morgonen ser vi två andra båtar i hamnen, men de lämnar efter ett tag. Vi tar jollen i land. Rödhamn är magisk denna förmiddag. Strålande sol och vindstilla. Vi är bara två personer på hela ön.

Vatten och nya dass
Rödhamn har numera färskvatten vid den långa bryggan. Vattenposter med slangar står uppställda på lagom avstånd. Säkert kan vi tacka EU för det. De nya dassen håller hotellstandard. Även där har EU varit med och delfinansierat.

Kökar

På väg mot Kökar.
Jorå, det gamla vraket ligger kvar i Sandvik på Kökar.
Vi går för motor hela dagen i solsken och förtöjer i Sandvik på norra Kökar framåt kvällen. Ett västkustpar är ute och seglar och de är på väg hemåt. De seglade åt rätt håll om man tänker på vinden. På Kökar ingår bastu och cyklar i hamnavgiften denna tid på året. Nästa morgon cyklar vi till byn. Även där har det hänt saker. En nybyggd affär med intill liggande restaurang har öppnat ett par stenkast från den gamla affären. Affären har en liten caféhörna och vi inhandlade nybryggt kaffe och goda kanelbullar. Oj vad det smakar gott en förmiddag med hög luft i strålande sol!

Från Sandvik går vi först en bit västerut för att komma ned till den trevliga leden som går från södra Kökar bort mot Utö och Jurmo. Vi passerar båda öarna och tuffar vidare till Borstö. En segelbåt möter vi under dagen. Att vi förtöjer långsides överallt känns överflödigt att nämna. Det är nästan inga andra båtar ute så här års. Synd, det hade varit trevligt med åtminstone ett par båtar till i hamnarna.

Borstö är en liten ö som har ett par sommarjordbruk. Vi träffar två bröder som är födda på ön, men de bor numera på fastlandet under vintertid. Borstö har ett antal gästplatser. Gästhamnen ligger utmed farleden, men på sydsidan av ön.

Onsdag morgon. Ingen eller svag ostlig vind. Vi går för motor till Hangö. Även Hangö är tomt på gästande båtar. Nu ligger bara de båtar där som har Hangö som hemmahamn. Under kvällspromenaden hittar vi Gröna puben och där finns tre gäster varav den ena förser oss med lokala nyheter om livet i Hangö. Det är på sommaren denna stad blomstrar. De flesta bostäderna är numera weekend-bostäder åt många helsingforsbor. Det har fört med sig att inte ens affärerna är öppna under vardagar. Gågatan är tom på folk under vad vi brukar kalla normal affärstid.

Kanonsegling över finska viken

Äntligen får vi vind från rätt håll. Vår kurs är nu sydlig och då passar det bra med ostlig vind när vi korsar finska viken. Vi seglar hela dagen och förtöjer på Estlands nordvästligaste hörn på fastlandet. Hamnen heter Dirhami. Det är en hamn med stor pir som lämpar sig bra för fiskefartyg. Innanför ligger en pontonbrygga utlagd för gästande båtar. Och gästen denna gång, det är vi. Färskvatten och el vid bryggan. Huset med hamnkontor, duschar, bastu etc. är relativt nybyggt. Bredvid ligger en känd fiskrestaurang som lockar folk från Tallinn. Just denna dag var den stängd.

Vid inloppet till många hamnar i Estland är djupen väl kartlagda. Sträderna är ofta långgrunda, men farlederna in och ut ur hamnar är prickade.
I den lilla affären blir vi tilltalade på svenska. Dessa kusttrakter i Estland är historiskt sett gamla svenskspråkiga områden. Några av den yngre generationen försöker hålla sina svenskkunskaper vid liv och pratar gärna med oss när vi handlar.
På fredagen följer vi Estniska nordkusten, för motor i ostlig vid, och går till den gamla
Olympiahamnen Pirita strax väster om Tallinn.

Pirita och Kalevi Yacht Club

Vi föredrar att ligga i Pirita framför gästhamnen i Tallinn. Hamnavgiften är 20 Euro jämfört med 45 i Tallinns gästhamn. Från Pirita går det bussar mest hela tiden in till Tallinns centrum. Jag har aldrig väntat mera än 6 till 8 minuter på en buss där. Bussresan tar cirka 20 minuter och kostar 2 Euro enkelväg.

Pirita har också en stor och mycket välsorterad livsmedelsaffär, Selver, några hundra meter från hamnen. Där finns allt i mat och dryckesväg till rimliga priser.
Kalevi Yacht Club ligger längst in i hamnen. Från inloppet mellan pirarna håller man babord och går så långt det går. En bro är ett naturligt stopp, men den ligger strax bortom klubbhamnen. Även i denna hamn finns vatten, el, duschar och bastu.

Fin segling Pirita – Hangö

Plötslig blir det en mängd fartyg att hålla reda på. En färja har kurs rakt emot oss. Jag frågar via VHF om det är ok att vi fortsätter på samma kurs. De svarar vänligt att "ni ser ut att ha det blåsigt idag, vi girar styrbord och går akter om er." Hyggligt av dem, jag tror vi rörde oss i ett trafiksepareringsområde.
Från Pirita sätter vi kurs mot Hangö. Vinden har nu vänt till västlig lagom till återfärden. Vi seglar så högt det går och angör finska kusten ett tiotal sjömil öster om Hangö. Sedan får motorn jobba den sista biten till Hangö.

Blåsigt värre blev det på onsdagen i Hangö.
Precis när vi ska till att förtöja öppnar sig himlen. Jag visste inte att det kan falla så mycket vatten på en och samma gång. Tio minuter senare har det upphört, men våra sjöställ blev givetvis blöta. Vinden ökar. På natten når den styrkor över 20 m/s enligt hamnkaptenen. När vi vaknar blåser det mellan 14 till 16 m/s från väst. Det är ett enkelt beslut att stanna kvar över dagen. Vi promenerar i blåst och solsken.

Nästa dag har vinden avtagit något och det är bara kring 11-12 m/s i byarna så vi beslutar att ge oss av. Eftersom 100 liter diesel förbrukats hittills fyller vi på med nya 100 liter. Även dessa litrar går åt under hemfärden.

Färden hemåt går via skärgårdshavets mitt. Vi lägger till vid Berghamn en natt och går sedan för motor i klart besvärande motvind till Degerby. Skiftet mellan Åland och Finland är en tämligen blöt upplevelse trots solsken. Det blåser 12 till 14 m/s mest hela dagen och vinden kommer snett framifrån. Autopiloten styr utmed ruttlinjen och vi sitter hopkurade bakom vindrutan och under sprayhooden och ser hur vågorna sköljer båten.

Från Degerby går vi nästa dag till Rödhamn för ett lunchuppehåll innan vi fortsätter över Ålands hav till Fejjan. Färden över Ålandshav var inte så besvärlig som jag först befarat att den skulle vara. Vinden mojnade något under eftermiddagen.

Fejjan Stockholm blir en transportsträcka för motor. Från Hangö och hem seglade vi i cirka 30 minuter. Så kan det bli när man gör en rutt med ett bestämt slutmål och inte seglar dit vinden bär!


Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.
(0)
DagensBåtliv.se
Ansvarig utgivare: Bengt Utterström
Webmaster: Bengt Utterström
Redaktion: , Text & bild: Bengt Utterström, Lars W Gustavsson, Bengt Utterström & Lars W Gustavsson, Text & bild: Lars W Gustavsson
Gå till webbversion