På långfärdssegling i tropikerna kommer man förr eller senare till områden där sjökorten inte är tillförlitliga. Ibland är det sjömätning som är orsaken, men ofta är det områden med korallrev och/eller atoller som är i ständig förändring. Koraller är levande djur som växer och dör och därmed förändras reven med tiden. Orkaner och andra väderfenomen kan också orsaka stora förändringar. Då gäller det att lita på ekolodet och kunskapen om att läsa djupet och bottentyp med hjälp av färgerna i vattnet, så kallad ”eye-ball navigation.”
Modern teknik har också bidragit till att man trots undermåliga sjökort ändå kan öka säkerheten i navigationen som komplement till den visuella navigationen.
Det är tjänster som Google Earth som gjort det möjligt att i förväg titta på områden som man är nyfiken att segla till, vare sig det är de revrika öarna Barbuda eller Anegada i Västindien eller i ännu större utsträckning atollerna i Söderhavet. Med guideböcker som grund kan man kontrollera hur atollerna ser ut från satellit med ganska stor detaljrikedom. Ofta går det att se om öppningen i atollen fortfarande är farbar eller inte.
Har korallrevet vuxit så det sticker ut mer än vad som står i guideboken eller syns på sjökortet? Det kan underlätta beslutet om en plats skall besökas och i så fall under vilka förhållanden. Naturligtvis kan Google Earth, eller motsvarande, också användas utanför de tropiska farvattnen för att komplettera sjökortsbilden. Förslagsvis gör man skärmdumpar när internetuppkoppling finns över de områden som behövs senare. Mer om det i en artikel i Yachting World nedan.
Men väl framme är det eye-ball navigation som gäller. Man måste också ta i beräkning att Google Earths bilder inte är dagsfärska. Ofta är de något eller några år gamla.
Ju ljusare blå färg desto grundare är det om botten är sand. Mörka fläckar är antingen korallhuvuden eller områden med sjögräs. Koraller har en lite mer intensiv mörkbrun färg medan sjögräs är mjukare i tonen. Det gäller också att ibland se upp mot himlen då små moln kan ge en skugga som kan förväxlas med sjögräs och korall.
Man behöver anpassa sin tolkning av färgerna till olika platser. Här i Grekland kan de ljusa partierna vara antingen sand eller kalksten. Här utanför Castos i Joniska havet så är det kalksten och då bör man leta efter de mörka partierna med sjögräs för att få bäst grepp med ankaret.
Solglitter i vattenytan gör det omöjligt att se under den glänsande ytan. När man planerar sin segling gäller det att se till att de svåraste passagerna passeras runt den lokala lunchtiden, när solen står som högst. I tropikerna spelar det då ingen roll vilket håll man ska, solen står så högt att det inte glittrar i ytan åt något håll. Men om man skall passera in i ett revområde på antingen en för- eller eftermiddag, då gäller det att planera så solen är i ryggen.
Som nämnts så kan små moln misstas för korallhuvuden. Vid mer heltäckande molnighet försämras läsbarheten radikalt. Kontrasterna mellan sjögräs, korall och sand blir mindre tydliga och färgnyanser beroende på djup blir mycket svårare att tyda. Så om man ska besöka revområden molniga dagar bör man ha varit där förut och känna till området.
Ansvarig utgivare: | Bengt Utterström |
Webmaster: | Bengt Utterström |
Redaktion: | , Text & bild: Bengt Utterström, Text & bild Jan Sköld |