Kan vi lita på digitala sjökort?

Det finns brister i alla digitala sjökort på grund av att tillverkarna BlueChart (Garmins sjökort), C-Map, Navionics och Transas inte gör ett tillräckligt noggrant och bra jobb när de konverterar sjökortsfiler från Sjöfartsverket och Hydrographica.

Man skulle kunna jämföra det med restaurangen som köper in fin färskpotatis och vidareförädlar den till sönderkokt potatis, potatismos, eller en god gratäng. Det blir olika resultat med samma råvara i grunden. Så är det också med de digitala sjökorten.

De enda digitala sjökort som är lika säkert som ett uppdaterat och rättat papperssjökort är ett uppdaterat BSB-kort eller rasterkort som de också kallas. Så kommer det att vara under lång tid framöver eftersom ett BSB/rasterkort alltid ser precis likadant ut som papperssjökortet och kommer från Sjöfartsverkets sjökortsdatabas eller från Hydrographica. Ett digitalt vektoriserat sjökort skiljer sig alltid från papperskortets originaldata. Papperssjökorten är producerade av en kartograf med användaren för ögonen och kortet är avsett att läsas i just den skala som kortet producerats i.

I ett vektorkort finns stora möjligheter att zooma och ofta överzoomar man för att kunna se informationen tydligare. Det finns inte mer information i ett vektorkort än i ett papperssjökort.

För att kunna visa informationen på skärmen på en navigator väljer leverantörerna av digitala sjökort att "skikta" informationen vilket är nödvändigt för att det ska bli en läsbar bild. Denna sortering av informationen görs mer eller mindre bra beroende på leverantör. Skulle all information redovisas oavsett zoomläge skulle skärmen bli helt oläsbar i utzoomat läge.

Vid inzoomning visas mer och mer information, men det blir olyckligt när inte all information kan visas i det normala navigationsläget, utan man måste zooma in ännu mer för att se all navigationsdata. Tyvärr ligger detta lite i den elektroniska navigationens natur, man kan aldrig få samma överblick och detaljupplösning i samma bild som ett papperskort erbjuder. Även med en riktigt stor skärm där man kan dela skärmen i flera fönster med olika zoominställningar uppstår problem.

Ytterligare problem kan uppstå genom egna inställningar i navigatorn. Man kan medvetet, eller omedvetet, styra vilken information som skall visas i sjökortsbilden. Vi har hittat exempel då cirka 50 % av bränningarna inte visas då man väljer en "detaljerad" sjökortsbild istället för en "extra detaljerad.” I en annan inställning kan man av misstag råka ställa in så att alla bränningar försvinner!

Dagens avancerade navigatorer har massor av möjligheter till egna inställningar, men det är tveksamt om alla skeppare har tillräcklig kunskap om hur dessa påverkar informationen i sjökortsbilden.

Ytterligare ett problem som vi kan se i de digitala vektorkorten är hur pass dålig kartografi det ofta är i dem. Trots att det finns en internationell standard för sjökortssymboler väljer i stort sett varje leverantör att ha sina egna sjökortssymboler. Dessa skiljer sig ofta från de internationella symboler som används i papperssjökorten och som är allmänt kända. Varje tillverkare skapar istället egna symboler som dessutom ofta är löjligt små och ofta mycket otydliga och snarlika varandra.

Vi har bland annat noterat att Garmins BlueChart har extremt små övervattensstenar. Symbolerna för undervattenssten och bränning är onödigt detaljrika och väldigt snarlika varandra. Visst, man kan ställa markören på symbolen och få information om vad det är för något objekt, men det borde vara mycket snabbt och enkelt att se vad det är för objekt direkt.

Navionics undervattensstenar, bränningar och övervattensstenar ser olika ut på olika märken av navigatorer.

På Raymarine är symbolerna för övervattenssten, bränning och undervattenssten mycket snarlika varandra och onödigt detaljrika. På Hummingbirds navigatorer är skillnaden större mellan de olika objekten och lättare att särskilja.

C-Maps sjökort i navigatorer från Furuno hade i vår undersökning den bästa redovisningen av dessa objekt. Symbolerna är snarlika de internationella symbolerna och vid inzoomning blev de vid en viss förstoringsgrad dessutom större. På övriga märken är symbolerna alltid lika stora oavsett vilket zoomläge man befinner sig i. Det kan ge intryck av att det finns möjliga passager mellan stenarna som inte alls finns i verkligheten.

Ofta är texthanteringen dålig i de digitala vektorkorten. Siffrorna vid djupkurvor är inte rätt placerade och kan ofta misstas för minsta djup på en grundklack. Namn på öar, orter och vattenytor placeras ofta så att de täcker eller stör information av navigationsintresse. Minsta djup på grund placeras ofta rakt på grundet och blir då svårläst med djupkurvorna som stör bakom. Korrekt placering är vid sidan av grundet, men detta sker endast undantagsvis. I papperssjökorten visas då djupinformationen med en parentes.

Det skall sägas att vi inte alls har fullständiga kunskaper om varje enskild modell från de olika tillverkarna av navigatorer och att det kan finnas inställningsmöjligheter som vi inte känner till som löser en del av de problem som listats ovan. Men vi har förutsatt att de navigatorer som visas på en båtmässa är inställda i det läge som de flesta köpare kommer att använda dem på och har gjort våra iakttagelser utifrån detta.

Navigatorn är, rätt utnyttjat, ett utmärkt navigationshjälpmedel, men kan aldrig helt ersätta papperssjökort och gott sjömanskap.

Kommande artikel kommer att visa på konkreta exempel där rätt underlag blir fel hos tillverkarna.

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.