VHF SRC-bok

På gång:
Vi besöker tillbehörsmässan METS i november.
Sommar 2021, del 2

Genväg på Åland och
nya hamnen på Örö 


Text & bild: Bengt Utterström 2021-08-17

Genvägen går söder om Degerby och österut mot Kökar och Utö. Vårt spår är svartvit markering.
Bild:Skärmdump Garmin
Genvägen går söder om Degerby och österut mot Kökar och Utö. Vårt spår är svartvit markering.

Från Rödhamn till Kökar på Åland måste segelbåtar gå en stor omväg norr om Degerby om man vill gå inomskärs. Men det finns en genväg söder om Degerby. Örö är en gammal befäst ö av finska försvaret. Ön är idag till stora delar avmilitariserad och har nu en fin gästhamn, servering och intressanta promenadstigar.

Färden utmed norrlandskusten avslutades med sträckan från Storjungfrun till en hyffsat skyddad vik, flad kanske passar bättre, på Gräsös nordvästsida strax syd om Gräsösund. Därmed förkortades den långa sträckan på 60 sjömil som normalt slutar i Öregrund. 


Ankarvik Gräsö


Viken ligger innanför Svarthällan. Norr om Gräsbådan finns många fina svajmöjligheter i skydd av Svarthällan och andra skär. I boken Öregrunds övärld omnämns hamnen som nummer 42. I sjökortet finns ett ankare mitt i viken.

Bilden är en skärmdump från Navionics. Vi låg i fladen vid det nedre ankaret.



Efter en god natts sömn, som föregicks av en vacker solnedgång, vaknar vi till nordlig vind på upp till 10 m/s. Ankaret höll båten utan problem och det var inte någon sjöhävning i fladen. Sjön hade vuxit under natten och vi motorseglade från viken och norröver för att runda Örskär för vidare färd mot Signilskären på Åland. När hela Bottenhavet ligger på blir sjön grov och det gäller att hålla ut rejält från land när Örskär rundas. Minst en halv sjömil hade vi till ön. Att gå igenom Örskärssundet med segelbåt kändes inte aktuellt.

Märketskallens fyr.
Märketskallens fyr.

Från norra Örskär väljer jag en hyffsat säker väg genom grundområdena på Gräsös ostsida. Vi går syd om fasta sjömärket Klacken och Märketskallens fyr om babord. Det gäller att hålla stora avstånd till de markerade grundområdena. Det kan mycket väl skilja upp till 100 meter på positionen för ett grund i dessa områden. Så ett par kabellängder (en kabellängd är 1/10-dels sjömil, dvs cirka 185 meter) känns tryckt. 


Enskär vid Signilskären

Att lägga ut bojar vid en hamn kräver kunskap och känndom om lokala förhållanden. Tyngderna måste vara rejält tilltagna och bojarna får inte ligga för nära varandra. Dessa tre hade trasslat in sig i varandra, mest på grund av draggning.
Att lägga ut bojar vid en hamn kräver kunskap och känndom om lokala förhållanden. Tyngderna måste vara rejält tilltagna och bojarna får inte ligga för nära varandra. Dessa tre hade trasslat in sig i varandra, mest på grund av draggning.

Vi hade slör under dagen, men den gropiga sjön gjorde att vi mådde lite tjyvens. Enskär på Ålands västligaste del, är en gammal bevakningsstation vid Signilskären. Hamnen drivs nu av Enskärs skärgårdsförening. Det har snyggat till området, ordnat ett museum vid hamnen som bland annat visar händelser under andra världskriget och ordnat med grillplatser med mera. El finns vid kajen, men vatten kan endast fas från brunn i dunk. Naturligtvis kan bastu bokas. 


Genväg söder om Degerby

I Mariehamn blir det besättningsbyte. Lillasyster Vera och hennes dotter Freja kommer ombord. Vera och jag har inte seglat på samma båt sedan 1982.

 

Från Rödhamn går vi till en flad mellan Kökar och Utö. Färden dit går inte norr om Degerby utan vi väljer genvägen som börjar rakt öster om Rödhamn. Vi går söder om skären vid Storklobben, men nord om Trutkobben. Sedan mot nordost, snirklar runt några kobbar och grundflak och går österut, norr om Bergskär. 


Till höger i bilden, strax innan vitt område, ser det ut som om vi gick rakt över en sten. Kanske gjorde vi det, i vart fall strax söder om den. Jag såg botten. Nästa gång kommer jag att prova att gå norr om stenen, men söder om synliga klippan. Ingen grundkänning. Ekolodet visade som minst cirka 2,7 meter och det var i början av genvägen.
Bild:Skärmdumpar från Garmin/Blue Chart.
Till höger i bilden, strax innan vitt område, ser det ut som om vi gick rakt över en sten. Kanske gjorde vi det, i vart fall strax söder om den. Jag såg botten. Nästa gång kommer jag att prova att gå norr om stenen, men söder om synliga klippan. Ingen grundkänning. Ekolodet visade som minst cirka 2,7 meter och det var i början av genvägen.

Efter detta avsnitt blir det öppnare och vattnet känns säkrare.
Efter detta avsnitt blir det öppnare och vattnet känns säkrare.

Man fortsätter norrut och följer det vita djupare stråket med Lilla och Stora Estö på styrbords sida och sedan Ramsö och Vårholmen, också det på styrbords sida. Sedan är det bara att vika styrbord och följa farleden till Kökar.
Man fortsätter norrut och följer det vita djupare stråket med Lilla och Stora Estö på styrbords sida och sedan Ramsö och Vårholmen, också det på styrbords sida. Sedan är det bara att vika styrbord och följa farleden till Kökar.

Många fortsätter österut och går ännu rakare väg mot Kökar. Jag har inte gjort det, men det fungerar säkert bra så länge man inte chansar för nära något grundområde.

För seglare är det här en bra genväg. Motorbåtar kan gå markerade leden söder om Degerby, men en bro sätter stopp för oss seglare. 


Natthamn mellan Kökar och Utö


Från södra Kökar går en fin gammal skutled ned mot sydost och Utö. Den är sparsmakat utprickad, men navigeringen är inga problem så länge man håller reda på kumlen. Kumlen är försedda med bokstäver så att man vet vilket kummel man passerar. 

Att hitta natthamn på sträckan går. Vi lämnade leden och gick några hundra meter norrut och sökte skydd mellan Krokskäret, Långskär och Hamnskäret. Vi ankrade där violetta linjen börjar. Som synes är sjökortet vitt. Ingen djupinformation hade vi, men det såg djup ut och vi fällde ankaret på cirka 5 meters djup. Vägen dit höll kring 7 meter. Svajutrymmet är stort för en båt.

Vidunderlig utsikt och inga andra syntes till.

Örö

Färden går sedan vidare Örö med natthamnar på Utö och Borstö. Örö ligger nordväst om fyren Bengtskär, sydväst om Rosalla och är den sista större ön innan man når finska viken. Örö är en gammal försvarsanläggning. Gästhamnen har funnits sedan cirka 2015. Innan dess var öns artilleri bemannat och landstigningsförbud rådde.

 

Det mesta av militärens spår syns ännu tydligt. Det är spännande att gå omkring på ön. Kanonpipor på 12 tum, 16 meter långa och med en vikt på 50 ton imponerar. De är tillverkade i S:t Petersburg kring 1916. Byggnaderna är idag vandrarhem, utställningshallar och restauranger med mera. Ön är ett populärt utflyktsmål. Hamnen ger skydd för de flesta vindar. El finns och man förtöjer längs med fingers (gångbara bommar). Vatten finns bara att fylla i medhavd dunk. Dusch, bastu och toalettutrymmen håller mycket hög standard.

 

Läs mer om Örö här: https://www.visitoro.fi/sv/

 

Från Örö går vi rakt söderut, över finska viken och till staden Kärdla på nordösta Dagö i Estland. Del 3 handlar om Estland.

 

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.


Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut




Kommentarer
1. Så fint i finska skärgården! Vera Porad 2021-08-18



Comstedt Hydraulik mars 2021

DieselPower feb 2021

Ultra marin ankare feb 2020


Radarboken

SSRS hälp oss hjälpa dig

Bok Bortom horisonten