Sleipner toppbanner jan 2013
Diesel Power 2014 maj

På gång:
Med Garmin i över 5000 sjömil på två säsonger
Etapp 4, Orkney Inverness

Härliga och vackra Skottland


Text & bild: Bengt Utterström 2017-08-12


Skottland är ett mycket vackert land att se från sjösidan. Höga berg, grönt och ett rikt fågelliv. I vattnet ser vi delfiner, sälar och späckhuggare.

Whisky-destillerier och gemytliga pubar i vikar och byar piggar upp när det regnar och blåser, för det gör det som oftast.


Från Stromness på Orkney seglar vi de dryga hundra sjömilen i ett streck till Stornoway på norra Hebriderna. Motorgång mest hela natten, men tidig morgon sätter vi segel. Vid tretiden på natten förlorade vi ögonkontakten med Birgitta Silfverhielm och hennes båt Esmeralda II. De viker av mera söderut och har kurs mot Ullapool på skotska fastlandet.


Rått och kallt, solen försöker tränga genom diset och visst hade det varit skönt med några värmande solstrålar. Delfinerna som simmar bredvid oss och dyker under båten piggar upp.

 

 


Marknaden för båtbottentvättar torde vara svårjobbad i tidvattenländer. Den som vill göra ren sin båt under vattenlinjen inväntar lågvatten.
Marknaden för båtbottentvättar torde vara svårjobbad i tidvattenländer. Den som vill göra ren sin båt under vattenlinjen inväntar lågvatten.

Stornoway är Hebridernas största stad. Staden ligger på norra delen och på östra sidan. Här finns allt vi behöver i form av kultur, affärer, promenadstråk i villakvarter, pubar, banker, duschar, grönska, lokalbussar för utflyktsmål och en flygplats. Hamninloppet kantas av träd. Låter kanske konstigt, men jag har inte sett träd sedan jag lämnade Norge.


När vi förtöjer vid lunchtid plockar vi fram fyra färska krabbor. De kokades ett dygn innan. Vi firar med champagne och frossar krabba eftersom vi korsat delar av Atlanten och att både Moa Forstorp och Ulrika Dahlgren har gjort sin första nattsegling.


Lars Nyström flyger till Spanien för att arbeta. Moa, Ulrika och jag seglar vidare utmed Hebridernas ostkust. Vi ser en fantastisk och storslagen natur, vi besöker små byar där vi ankrar på redden för natten. En gummijolle med utombordsmotor är nödvändigt att ha med sig i dessa farvatten.


Callanish Stones, en avlång stensättning med en cirkel i mitten från bronsåldern på ön Lewis vid yttre Hebriderna. Det är inte självklart varför de finns, men rituella aktiviteter lär ska ha förekommit. Från staden Stornoway går det lokalbuss till platsen.
Callanish Stones, en avlång stensättning med en cirkel i mitten från bronsåldern på ön Lewis vid yttre Hebriderna. Det är inte självklart varför de finns, men rituella aktiviteter lär ska ha förekommit. Från staden Stornoway går det lokalbuss till platsen.


Detta fartyg i ferrocement lär ska ha legat här sedan kriget. Nu används det som kaj för fiskebåtar i en vik utanför Tarbert.
Detta fartyg i ferrocement lär ska ha legat här sedan kriget. Nu används det som kaj för fiskebåtar i en vik utanför Tarbert.

I Tarbert finns ett destilleri som gör gin. Ginen sötas med kelp och det är bara en viss person som får dyka efter den. Om två år ska den första whisky-flaskan kunna säljas. Således håller vi tillgodo med deras gin.

Dagen därpå får vi fin segling ned mot den stora ön Skye. Vi går till Portree på östra sidan. Portree saknar gästhamn, men det finns ett antal bojar utlagda för gästande båtar. Bojarna i Skottland är ett flöte och det finns en cirka tre meter lång flytlina som man fångar med båtshaken. Fördelen är att man slipper ha en bojten som slår emot skrovet om det är vindstilla.


Regnet vräker ned när vi kommer. Vi tar jollen in till land och blir återigen väl mottagna på en restaurang trots att vi kliver in blöta i sjökläder och med flytvästar på.


I Portree blir vi en extra dag. Det tvättas kläder och vi gör promenader i staden. Jag passade också på att trilla ur jollen med kläderna på och både telefon och kamera fick sig ett bad. Jollen fick bakåtvikt när jag skulle kontrollera bränslemängden i motorn. Samtidigt ryckte det till i den alltför korta förtöjningslinan till båten. Det blåste nämligen och när aktern lyftes i båten drog den jollens för med sig upp och jollen stod plötsligt på högkant. Uppblåsbara flytvästen fungerade som den ska och således kostade badet 300 kronor (ny utlösare och patron till räddningsvästen) och en förstörd kamera. Jag lärde mig också att det är enklare att torka kontokort än kontanter.


Till Isle of Ornsay och Tobermory

I viken vid Isle of Ornsay gör man klokast i att använda bojarna utanför hamnen. Vid lågvatten är hela hamnen torrlagd.
I viken vid Isle of Ornsay gör man klokast i att använda bojarna utanför hamnen. Vid lågvatten är hela hamnen torrlagd.

Hårda vindar för oss i god fart ned mot Isle of Ornsay. Här finns bara bojar att förtöja i. Den lokala puben bör ingen missa. Dessutom serverade de god mat. Stämningen är hög och den tända brasan ger en behaglig strålningsvärme.


Till Tobermory blir det motorgång i stort sett hela dagen. På vägen ligger ön Canna, men tyvärr är vindarna emot oss kommande dag enligt väderprognosen. Tobermory ligger på ön Mull och dess nordsida. Vi får en bra plats i gästhamnen och beslutar att stanna här nästa dag. Till vår glädje skiner solen och vi njuter av sommarvärme vilket vi inte är bortskämda med.

Oban

Till Oban har vi cirka 25 sjömil. Återigen motorgång och motvinden toppar runt 14 m/s. Det regnar och vatten kommer återigen från både havet och himlen. Gudskelov är båten helt tät vilket betyder mycket för skepparens humör.


Oban är ett bra ställe för besättningsbyten. Det går tåg till både Glaskow och Edinburgh och från dessa städer flyger man till olika destinationer i Sverige.


Moa och Ulrika mönstrar av och Kristna kommer åter ombord med Tiia Lepp och Håkan Hettinger. De är 24 timmar försenade från Oslo på grund av att Norwegian inte hade något utlovat flygplan för sträckan Oslo – Edinburgh. Således tar Norwegian ett dygn av deras dyrbara semesterdagar och jag tvingas vänta ytterligare 24 timmar.


Som väl var kunde jag roa med mig med att i detalj studera en Nicholson 38 som var till salu. En svensk spekulant var på plats och jag kunde berätta en hel del om den båttypen eftersom jag är uppvuxen på en sådan. I familjen fanns en Nicholson 38 mellan åren 1969 till 1984.

Äntligen på väg mot Caledonian kanalen

Skottland delas av Caledoniankanalen. Caledonian är gamla namnet för Skottland. Det är till stora delar en grävd kanal med 29 slussar. Kanalen börjar eller slutar i Inverness som gränsar mot Nordsjön.


Kanalen grävdes och slussarna gjordes innan Göta Kanal byggdes. Det sägs att von Platen tog hjälp av skotska kanalbyggare och ingenjörer när Göta Kanal skulle byggas. Tre större sjöar passeras varav Loch Ness är den största. Caledonian kanalen gjorde vi på fyra dagar och det är rätt lagom om man vill färdas igenom utan att jäkta. Det går att göra den på knappt tre dagar, men då blir det inte tid för några längre strandhugg.


Det är en otroligt vacker kanalresa. Göta Kanal må ursäkta, men den här vattenvägen genom Skottland är betydligt vackrare än vår kanal genom Sverige. Landskapet är mera storslaget med höga berg och allt är täckt av grönska.



Av storsjöodjuret Nessie såg vi endast ett litet dött storsjöodjursbarn i en sluss. Eller var det en ål? Denna segelbåt kan naturligtvis ha råkat ut för odjuret, för hur lyckas man annars med ett mastbrott på Lock Ness?


Slottet Urquhart anses vara väldigt vackert och sevärt. Platsen och omgivningen är vacker, men slottet var en besvikelse. Bara gamla stenrester och inga inredda rum eller annat sevärt. En av ägarna sprängde slottet för några hundra år sedan och det var ju så här i efterhand ganska dumt gjort. Skottarna har dock lyckats göra det till en stor turistattraktion för det vimlar av turister där från jordens alla hörn. Säkert var det inte bara vi som var besvikna.


Loch Ness bjöd på fina vindar och vi kunde segla över hela sjön. Vi vågade bada trots kallt vatten och hot om att kanske inte vara ensamma med våra kroppar under vattenytan.

Ben Nevis

Den som har tid kan med fördel bestiga Storbritanniens högsta berg Ben Nevis som inte ligger så långt från kanalmynningen Fort Williams/Corpach.

 


Ben Nevis

Eller varför inte åka med samma ånglok som Harry Potter gjorde?
Eller varför inte åka med samma ånglok som Harry Potter gjorde?

Den som har tid kan med fördel bestiga Storbritanniens högsta berg Ben Nevis som inte ligger så långt från kanalmynningen Fort Williams/Corpach.


I Inverness laddar vi för överfarten mot Danmark. Mer om det i kommande artikel.

 

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.


Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut