VHF SRC-bok

På gång:
Vi besöker tillbehörsmässan METS i november.
Sommaren 2021, del 2B

Segelbåt i utsatt läge gick på grund medan larmet pågick! 


Text & bild: Bengt Utterström 2021-08-25

Segelbåten gick på grund under tiden som räddningsbåten var på väg för att hjälpa dem!
Segelbåten gick på grund under tiden som räddningsbåten var på väg för att hjälpa dem!

Segelbåten hade förtöjt mot en klippa. Då var det vindstilla, men helgrått på himlen. Plötsligt kommer vinden och inom några minuter blåser det upp emot 10 meter per sekund i aktern på båten. Segelbåten var i ett mycket utsatt läge. Det regnade och sikten var dålig.

Det var en sådan där dag när det känns att både vind och regn kan komma när som helst. Vi låg tryggt förtöjda på finska Utö, men beslöt oss för att gå i väg efter lunch. Vinden skulle vara västlig och det passade oss bra som skulle gå österut mot Hangöhållet. Borstö var vår tänkta natthamn.

 

Vi sätter segel utanför Utös hamn. Det är grått och fuktigt. Man vet inte om det regnar eller inte, men glasögonen blir fuktiga. Vinden friskar i. Vi har revat storen och har genuan något inrullad. Farten är god och vi har en fin segling.


Båten låg förtöjd mot klippan vid röd stjärna. De gick på grundet som pilen pekar på. Vårt spår, svartvita streck, börjar nere i vänstra hörnet. Uppe till höger är vårt fortsatta spår när vi lämnade.
Bild:Skärmdump från Garmins navigator.
Båten låg förtöjd mot klippan vid röd stjärna. De gick på grundet som pilen pekar på. Vårt spår, svartvita streck, börjar nere i vänstra hörnet. Uppe till höger är vårt fortsatta spår när vi lämnade.

På knappt en halv sjömils avstånd ser jag en segelbåt, kring 34 till 36 fot lång, ligga förtöjd med stäven mot ön Bokulla vid ögruppen Storskär. Bokulla ligger mellan Utö och Jurmo i Finland och söder om fyren Bokull. Vi går i farleden. Det är disigt och glasögen är dimmiga och blöta. Vinden är upp emot 10 m/s i byarna och den ligger rakt emot deras akter. Jag säger till min besättning att den där båten, som de inte hade sett, har problem. Eller så kommer de snart att få problem. Trots att det är inomskärs var ändå vågorna tillräckligt stora för att det ska vara svårt att backa mot dem. Att ligga på ett akterankare i den här vinden mot en klippa, det kan nästan bara sluta på ett sätt. Jag tänkte att om ankaret släpper så kommer de att ligga tvärs mot klippan och vågorna kommer att gnaga ett hål i båten.

 

I kikaren såg jag en person på land som sprang omkring vid båten. Jag såg också en person ombord. De hade även en jolle.

 

Jag stod på mig i mina tankar och beslöt att vända och segla mot dem för att få bättre koll på deras, som jag bedömde, mycket utsatta läge. Vi rullade in genuan och revade storen till drygt hälften och startade motorn. Vi gick rakt emot dem och försökte få kontakt. De reagerade inte på vår närvaro. Genom hornhögtalaren försökte jag ropa till dem på engelska och svenska om de behövde hjälp. Jag bad dem vifta med armarna om de hörde vad jag sa. Ingen reaktion. Kanske hörde de inte vad jag sa och jag insåg att min hailer är nog för klen. Båten hade finsk flagga och finska kan jag inte. Det är tämligen ovanligt sätt att förtöja mot en klippa en mulen dag invid en större farled. Alla som har varit ute med båt vet att det kan komma svallvågor från farleden eller att vädret kan skifta snabbt när man befinner sig i ett vindstilla centrum av ett lågtryck. Kanske var båten uthyrd? 

 

Det var svårt att avgöra om fören slog mot klippan eller inte. Jag vågade inte gå så nära för att få ett svar på det. Vi kunde inte heller hjälpa dem med någon lina. Risken hade varit för stor att gå nära dem, kasta över en lina och hjälpa dem ut. Dels var min besättning helt ovan vid dylika uppdrag och jag bedömde att jag kunde få deras ankarlina i min propeller. I värsta fall hade det kunnat sluta med två båtar mot klippan.


Larmar finska sjöräddningen

I Sverige ropar man Sweden Rescue om man vill komma i kontakt med sjöräddningen. Det var i detta läge ingen Mayday situation, för då skulle jag ha ropat "Mayday relay" eftersom det gällde en annan båt än vår egen. Det var snarare ett Pan Pan-läge, men det var ju inte vi som hade problem.

 

Jag ropar ”Finish rescue” på kanal 16. Efter ett tag svara MRCC Turko Radio och undrar vad som hänt. Jag berättade om segelbåtens utsatta läge. Min bedömning var att de skulle ha svårt att själva komma loss från klippan och att det mycket väl kunde vara så att fören slog i klippan. Skulle ankaret släppa skulle de lägga sig tvärs mot klippan. MRCC Turko Radio larmade ut en räddningsbåt som skulle komma från Kökar.

 

Positionen kunde jag enkelt ange. Dels, vi var mellan Utö och Jurmo, strax syd Bokull fyr. Ön heter Storön. De fick positionen som jag läste från navigatorn. Dessutom såg de vår båts namn och position på AIS:n. Om 20 minuter skulle en räddningsbåt vara framme. Jag meddelade att vi ligger kvar och rapporterar händelseutvecklingen.


Biståndsplikt på sjön

På sjön gäller biståndsplikt så det var inga konstigheter med att vi stannade kvar. Biståndsplikten är internationell och innebär att man är skyldig att hjälpa andra på sjön ända tills det är fara för egen båt eller liv. Som läget var nu bedömde jag att det inte var fara för deras liv så länge de höll sig ombord. Vi cirkulerade fram och tillbaka och jag ropade i hornhögtalaren att hjälp är på väg. Om de hörde det vet jag inte.

 

På grund

De kommer loss från klippan efter någon kvart. De lyckades backa mot vinden och jag tror även att de lyckades få upp ankaret. Eller så släppte de linan, det vet jag inte. De gör misstaget som många gör att inte backa tillräckligt långt innan de ska vända runt. De lyckas trots allt påbörja färden framåt och jag skulle just meddela MRCC Turko Radio att nu är båten loss från klippan och ni kan återkalla sjöräddningsbåten.

När jag håller VHF-mikrofonen i handen och ska till att trycka in sändningsknappen PTT ser jag hur de kör rakt på det enda grund som fanns i närheten. Där blir de fast.

 

Det bryter kring fören. Troligtvis var det väldigt skärrade över vad som hänt. De hade uppenbarligen ingen kontroll på navigeringen. Vi hörde hur båten dunkade mot grundet. De försökte komma loss med segel, men det gick inte. Jag kunde ånyo ropa ”help is caming.” Inte heller denna gång såg jag någon möjlighet att hjälpa till med lossdragning. Det blåste för mycket och det var pålandsvind. Jag meddelade MRCC Turko Radio att nu var visserligen båten loss från klippan, men efter ett par hundra meter körde de på det enda grundet som fanns i närheten. MRCC meddelade att den hjälpande båten hade nu cirka 5 minuter kvar.

 

En annan svensk segelbåt med två personer ombord, som hört radiotrafiken, hade nu kommit, och de la sig också på behörigt avstånd. De hade inte heller kunnat ingripa utan för stort eget risktagande. Om den grundsatta segelbåtens läge ytterligare skulle förvärras så tänkte jag att då kan någon från den båten komma över till vår båt och då skulle möjligheten att hjälpa vara lättare. Jag hade träffat dem tidigare på Utö och jag noterade att båda två vara vana att hantera båt. 



Ur diset dyker finska kustbevakningens båt upp med blåljusen tända. De fick över en lina och lyckades dra segelbåten av grundet. Om segelbåten börjat ta in vatten eller om skrovet höll för dunsarna vet jag inte. Kustbevakningsbåten drog båten bakom ön i skydd för vågorna.

 

Jag meddelade MRCC Turko Radio att nu fortsätter vi vår färd österut. De tackade för att vi larmat och för att vi stannade kvar.

 

Reflektioner

Jag skulle vilja säga att de på segelbåten hade en himla tur att jag såg deras utsatta läge. Det var disigt och några andra båtar fanns inte i närheten. Jag hörde ingen VHF-trafik från segelbåten. De kan förvisso ha larmat via 112.

 

Att de låg mot klippan tyder på stor okunnighet. Att de kom loss därifrån var bra gjort, för det är minsann inte enkelt när vind och vågor trycker på. Att de gick på grund efteråt var klantigt. Grundet finns både i sjökortet och i navigatorn. Troligtvis var de skärrade och bara körde, men åt fel håll. MEN, det visar hur viktigt det är att ha koll på omgivningen, även om båten är förtöjd. Om man snabbt måste lämna måste man innan veta var eventuella farligheter finns.

 

Grundstötningen var allvarlig. Vi hörde hur det dunkade i skrovet och slamrade i riggen trots att vi låg i lovart och körde fram och tillbaka på minst 100 meters avstånd. Att i det läget, i finska ytterskärgården en blåsig dag, få hjälp från en kustbevakningsbåt som redan var på väg att hjälpa dem innan grundstötningen, torde tillhöra det mera ovanliga. Inom mindre än en kvart från grundstötningen var båten loss.

 

Vikten av VHF ombord

Händelsen bekräftar också hur viktigt det är med VHF ombord. Jag kunde tala med MRCC Turko Radio och berätta vad som hänt. Efter anropet på kanal 16 höll vi kontakt på kanal 14. Jag kunde informera den svenska båten om läget och de kunde sedan lyssna på vidare samtal. Den finska kustbevakningsbåten kunde jag ha talat med eller de hade kunnat anropa mig. Jag visste att de var på väg så det fanns ingen större anledning till kontakt i detta läge. De hade säkert passning på VHF kanal 14 och tog del av den information som jag lämnade MRCC Turko Radio. Om grundstötta segelbåten hade VHF vet jag inte. Självklart hade det varit värdefullt att få kontakt med dem för att höra om deras utsatta läge.

 

Det är oerhört viktigt att kunna larma om något inträffar. Det är också lika viktigt att kunna ange var man befinner sig.

 

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.

 

//

 

Vill du lära dig mera om VHF? Köp gärna min bok Fritidsskepparens VHF/SRC-bok. Se Fritidsskepparen.com


Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut







Comstedt Hydraulik mars 2021

DieselPower feb 2021

Ultra marin ankare feb 2020


Radarboken

SSRS hälp oss hjälpa dig

Bok Bortom horisonten