VHF/SRC distanskurs
Diesel Power 2014 maj

På gång:
Vi önskar er alla en fin midsommarhelg!
Bengt Utterström & Lars W Gustavsson
Åland tur och retur

Vi har känt på skärgården och båtens nya utrustning


Bengt Utterström 2016-06-10

Rödhamn på Åland i sikte. Rödhamn var enda öppna gästhamnen på vår resa.
Rödhamn på Åland i sikte. Rödhamn var enda öppna gästhamnen på vår resa.

Stockholmradio svarar vänligt på alla förbindelseprov, felaktigt nödanrop på Ålands hav och iskalla nordliga vindar har vi bland annat upplevt. Under knappt en veckas tid har vi känt på båtlivet. Det blev en seglats från Stockholm till Åland och hem via Arholma och Möja.  Skärgården är tom på folk och båtar. I Rödhamn var det dock öppet med både café och nybakat bröd.

Första dagens segling gick till Finnhamn och Jolpan. Där tycks alla samlas en lördagseftermiddag, inklusive vi. På vägen dit var vi ytterst nära att krocka med en segelbåt som kom på vår styrbordssida med fulla segel. Vi gick för motor och autopiloten styrde båten. Jag satt och ”designade” navigatorn med den information som jag vill se. Segelbåten fanns inte när jag började. Plötsligt hör jag hur de ropar till och jag slänger mig på ratten samtidigt som jag kopplar ur autopiloten. Jag gör en tvär gir åt babord och båten passerar kanske 15 meter framför oss.

Det hade helt och hållet varit med fel om vi krockat. Händelsen blir en tankeställare. Tiden försvinner fort när blicken fastnar på navigatorn. Även i farten kring sex knop kan det hända saker. Jag kommer nog att vara mer uppmärksam mot snabba motorbåtar framöver och undra: Har de sett mig?


Nya ägare av gästhamnar
Söndagens seglats, om än för motor, gick till Furusund. Där kunde vi konstatera att el finns i gästhamnen och vattnet är påkopplat. Slang behöver man dock än så länge ta med sig själv. Det är okey, ingen kom och tog upp någon hamnavgift. Gästhamnen i Furusund kommer nu att drivas av nya ägare. Vi fick också veta att Gräddö Marina från i år arrenderar gästhamnen i Norrtälje av Norrtälje kommun. Intressant att Promarina i Viamaregruppen säljer, har den stora satsningen på köp av hamnar visat sig vara en dålig investering för Viamare?


Swedbouy eller liknande borde alla ha
I Furusund blev det besättningsbyte. Måndag morgon, iförda långkalsonger, underställ, tjocka jackor, mössa, handskar med mera går vi för motor mot Söderarm och Tjärven. På vägen övar vi en man överbordmanöver. När vi trycker på SOS-knappen på navigatorn, en Garmin, frågar den om vi ska vända tillbaka med hjälp av autopiloten. Vi svarar – JA - och båten vänder tillbaka till vår fender. Farten måste vi dock reglera själva. Jag slänger i Baltics ”Swedbouy” och omringar fendern. En Swedbouy eller liknande bör alla ha ombord. Livbojen är fäst i en lång lina och i änden finns en livboj.


Testar DSC-anrop via VHF
Ålands hav är sig likt, det vill säga, det är nästan vindstilla och ingen sjögång. Det blir motorgång större delen av färden mot Rödhamn. Vi testar tekniken och gör ett DSC-anrop via VHF direkt från navigatorn. Efter lite förvirring, både från mig och även från Viking Grace, om vilken knapp man ska trycka på när det tjuter i en VHF, så får vi så småningom kontakt. Det är ännu inte så vanligt med denna form av direktkontakt via VHF. På tal om VHF, vi kan också konstatera att Stockholmradio svarar på ständiga förbindelserprov från båtägare. Och vi gläds åt väderutsändningarna som vi hör perfekt även på Åland.


De sista tre timmarna kommer vind från väster och vi seglar fram till Rödhamn. Där möter vi konstnären Anette Gustavsson. Hon och Christoffer har öppnat för säsongen och de gör i år sin 21:a säsong i Rödhamn som gästhamnsvärdar. Vi kan lämna sopor och vi beställer nybakat bröd till frukost.


Felaktigt Mayday anrop
Tisdag morgon går vi åter till Sverige och siktar nu på Arholma och Ahlmansviken. Ålands hav känner vi igen och vi går för motor större delen av vägen. Plötsligt hör vi ett ”Mayday” anrop på VHF-radion. Det är en besättningsman ombord på en fiskebåt som kallar på hjälp. Det visar sig att skepparen tydligen har insjuknat. Det blir full aktivitet på radion. Vi ser på navigatorns skärm AIS-symbolen för fiskebåten. Vi är cirka 14 sjömil från fiskebåten och således är det ingenting vi kan göra. Nödanropet blir ännu ett i statistiken över felaktiga nödanrop.


Det påstås att inga nödanrop sker på ett riktigt sätt enlig läroboken. Jag konstaterar att även denna gång fungerar det, trots att det är felaktigt. Kanske något för Förhörsförrättare och Nämnden för båtlivsutbildning att fundera över. Stor vikt läggs nämligen på provet för SRC hur ett korrekt nödanrop ska gå till. Från och med 2017 talas det om att simulatorövningar ska ske för nödanrop. Kanske är det bättre att lägga fokus på att ge kursdeltagarna uppmuntran att använda sin VHF och vad man kan ha den till.


Denna gång skulle ett ”Pan Pan” meddelande ha gått ut eftersom det inte var akut nöd för fartyget och dess besättning. Finska sjöräddningscentralen rycker snabbt in och sänder en helikopter med sjukvårdsutrustning. Ett närliggande fartyg har en sjukvårdskunnig person ombord och de sätter omedelbart kurs mot fiskebåten. Det uppstår en diskussion om vem som är bäst lämpad med att ta hand om den insjuknade kaptenen. Nästan något av en prestigekamp. Vi tror dock att det slutar med att helikoptern tar med sig kaptenen i land efter att alla inblandade fått berätta om vilken sjukvårdsutrustning och kompetens som de har. Av detta lärde vi oss att även på Åland finns en beredskap om något händer.


Programvaruuppdatering till havs
För att få tiden att gå läser jag några mejl. Ett är från Garmin med en länk om uppdateringar. Min teknikvänlige vän Ulf Ekstedt laddar ned alla uppdateringar till sin dator. Vi lånar ett SD-kort från min kamera och uppdateringarna läggs på det. När vi stoppar SD-kortet i navigatorn uppdateras navigator, autopilot, radar, AIS och VHF. Himla praktiskt tycker vi och det är ett bra exempel på fördelen med att ha alla instrument av samma fabrikat i ett nätverk. Sedan tyckte vi att det var extra roligt att det fungerade att göra denna uppdatering till havs under gång.


Vi får vind och seglar sista biten till Ahlmansviken på Arholmas nordvästra sida. Under vår långa kvällspromenad ser vi en enda människa och vi blir så förvånade att vi stannar upp och pratar. Vi fick  
veta att de två som driver Lidö Värdshus nu tagit över Batteri Arholma. Ny servering lär också ska vara under byggnation. Värre är det tydligen med Fejjan, damen vi talade med sa att det inte byggts någon ny restaurang där efter branden vintern 2015. Vi seglade dock inte förbi så vi har inte sett det med egna ögon och om det sagda ovan är ”byskvaller” vet vi inte.


I Österhamnen ligger två segelbåtar, men vi ser inga människor ombord.


Iskalla vindar och regn från norr
Onsdag morgon blåser det som tusan från norr. Iskalla vindar, men vår värmare håller god värme i båten. Vi äter frukost och när den är avklarad hade även regnet gjort sitt. Vi rullar ut cirka 70 % av storseglet och genuan. Vår fart i läns och slör ligger stadigt över sju knop och långa stunder över åtta när vi seglar ned mot Husaröleden.


Vi ankrar för lunch och nu skiner solen. Fortfarande är det kallt i luften. Vi konstaterar att även här är skärgården fullständigt öde. Bara tomma hus och bryggor. En arbetsbåt är det enda vi ser på hela dagen. Vi förtöjer i Kyrkviken på Möja. Lågt vattenstånd gör att vi får ta motorn till hjälp för att nå fram till kajen.


I en hyrd Bavaria bredvid oss finns sju pensionerade skottar. De brukar normalt hyra båt i Medelhavet denna årstid, men på grund av all flyktingström och alla drunknade vill de inte segla där i år. De är tydligen inte heller de enda som nu väljer bort Medelhavet får vi veta.


De saknar boken Arholma - Landsort på engelska och vi kan meddela att den bara finns på ”the black market.” De efterlyser information på engelska om sevärdheter, hamnar, affärer och restauranger. Hallå alla ni som arbetar i skärgården, har ni glömt bort att göra en bra webbsida med all information på engelska, undrar jag? Det har ju satsats EU-medel i skärgården, hur har dessa pengar använts? Det gäller ju att ha ett säljmaterial till utländska turister som hyr båt här.


Alltnog, de hittar en skylt med ”Pizza” och de säger sig vara nöjda. Jag förstod dock när vi tog en drink tillsammans att just pizza kanske inte är det som de helst äter i land. 


Torsdag morgon är riktig kall. Vi klär på oss ungefär samma utrustning som vi har en blåsig vinterdag i skidbacken. Tyvärr är vinden västlig och det blir motorgång fram till Trälhavet. Vi gör några krysslag. Vi möter en båt och kanske är vi den enda båt som den seglaren möter denna dag. Vi seglar båda för babords halsar, men vi är läbåt och Najden väjer vänligt för oss.


Från Stegesund, som för övrigt bara håller cirka 1,9 meters djup denna dag, går vi för motor sista etappen till hemmahamnen.


Om en vecka startar sommarens längre segling och en lista är upprättad med saker som behöver åtgärdas. Förhoppningen att också verktygslådan ska få vila då.


Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.


Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut




Kommentarer
2. Simulatorövning av VHF? Johan Hambraeus, Vallentuna 2016-09-27
1. Mycket bra artikel Christer Levihn, Stockholm 2016-08-16