Sleipner toppbanner jan 2013
Diesel Power 2014 maj

På gång:
Med Garmin i över 5000 sjömil på två säsonger
Etapp 2. Överseglingen stundtals jobbig

Inblåsta i Balta Sounds hamn


2017-07-03

Vinden trycker på i Balta Sound och vi kommer inte ut förrän det mojnar.
Vinden trycker på i Balta Sound och vi kommer inte ut förrän det mojnar.

Vi är inblåsta i Balta Sound på norra Shetland. Vi skulle behöva en bogserbåt som drar ut oss från kajen. Vindmätaren visar stundtals 16 m/s och vinden trycker oss mot kajen. Vi kommer ingen vart för närvarande. De i våras inköpta kulfendrarna är just nu värda sin vikt i guld.

Överseglingen från Norge tog cirka 33 timmar. Grov sjö, sjösjuka, fraktur på ett revben och nästan stiltje de sista 10 timmarna är vårt facit.

Vi startade vår översegling från den lilla fina norska ön Espevaer. Espevaer är en liten fiskeby med väl underhållna hus. Alla smala gångvägar och gator är asfalterade. Kanske är dock ön mest känd för det UFO som landade där 1975. Tyvärr hade ingen någon kamera med sig då, men sägnen säger att alla säkringar i alla husen slogs ut samtidigt. På nedslagsplatsen syns en stor oval ring, cirka 30 meter i diameter.

I Espevaer provianterar vi och byns egen kryddade lax smakar utmärkt.
Måndag morgon känner vi oss mogna för att ta steget över Nordsjön. Vid lunchtid är alla förberedelser avklarade och alla förråden är fyllda. Väderutsikterna talar om nordvästliga vindar, men avtagande och vridande mot nordost. Vår kurs på 280 grader gör att vi seglar bidevind mot den grova sjön som möter oss när vi lämnar land bakom oss. Vindstyrkan varierar mellan 8 till 10 meter per sekund. Således rör sig båten upp och ned samtidigt som vi kränger och många vågor sköljer över fördäck. Det har visat sig att den kombinationen gör mig sjösjuk och så blev det även denna gång.

Nollmeridianen passeras.
Nollmeridianen passeras.

Vinden avtog inte i den takt vi förutspådde från väderappen. De första tolv timmarna kämpar vi på. Ulf ställer sig upp i sittbrunnen och tappar greppet. Han faller baklänges och slår i ryggen i sargen. Han tappar andan för ett kort tag och verkar ha ont. Situation är allvarlig, vi vet ju inte hur skadad han är. Om han skulle behöva komma till sjukhus, hur blir han då bärgad från en segelbåt på ett blåsigt hav med en ryggfraktur? Kan en helikopter sända ned en ytbärgare? Knappast, risken är för stor att ytbärgarens vajer trasslar in sig i riggen. Ska jag slänga honom överbord och ytbärgaren hämtar honom i havet? Det är ett beslut som jag hoppas att jag slipper ta.

Ganska snart ser vi att han är rörlig och han är talbar. Ett par Alvedon matas han med innan han lägger sig i kojen. Dessa kommer dock upp efter en stund och gjorde knappast någon lindring av värken.

Det är kallt. Lennart och Kristina är opåverkade av sjögången vilket gjorde att vi fick varm dryck i oss och jag fick tillfälle att sova några timmar.
Tisdag morgon har vinden avtagit och vridit mera mot nordost. Vi rullar ut de rev vi haft och sjön har lagt sig. Allt blir bra igen och jag får behålla frukosten. Ulf har lite ont och vi bestämmer att när vi kommer i land ska han besöka lokala sjukvården.


Framåt eftermiddagen siktar vi land och vid 20-tiden förtöjer vi i Lerwick på Shetland. Överseglingen tog cirka 33 timmar och distansen var cirka 210 sjömil från Espevaer.

Det har börjat skymma, men den berömda klippan Bard Head är lika mäktig för det.
Det har börjat skymma, men den berömda klippan Bard Head är lika mäktig för det.

Känslan av att kliva i land är svår att beskriva och görs sig bäst i egen upplevelse. Vi tar av oss flytvästarna och går upp i stan för att hitta ett matställe. Vi blir rekommenderade Grand Hotell.

Vilket mottagande trots att vi var klädda i sjökläder! Att fish and chips kan smaka så bra som det gjorde är svårt att förstå. Invånarna på Shetland känner sig mera som Skandinavier än som Skottar. De är väldigt vänliga och tar sig tid att prata med oss. Kvinnan som serverar oss visar sig också vara en utmärkt turistambassadör för ön. Dagen därpå följer vi hennes råd och tar lokalbussen till Scalloway. De flesta passagerarna är engagerade i vår resa och berättar om hur och när busen går åter liksom var Scalloways museum och restaurang ligger.

Ulf ringer SOS Köpenhamn och får info om vart han ska vända sig. Efter några timmar är han åter och det visar sig att han fått en fraktur på ett revben.

Nästa dag kommer svenska segelbåten Bölja med Tobias Törnebohm och hans besättning. De förtöjer utanpå oss. En gemensam middag intas ombord på Bölja. Köttgrytan smakade utmärkt!

Balta Sound


Efter några dagar i Lerwick seglar vi norrut. Kristina har tagit flyget hem och Lars Nyström har nu mönstrat ombord. Vi seglar norrut till Balta Sound som ligger på östra delen av ön Unst. Vi ser några hus på håll och en tämligen ogästvänlig pir. Besättningen muttrar över varför jag tagit dem hit och de undrar när första buss kan ta dem härifrån.

När vi förtöjt kommer hamnkapten ned och hälsar oss välkomna och vi får ett tre sidor långt infoblad om vad som finns att göra här. När vi går mot klubbhuset för att se var toaletter och duschar ligger visar det sig att Andy har sin 60 års fest i lokalen. Inom mindre än 30 sekunders tid var vi inbjudna och från baren hade vi strax var sin öl. Gratinerade hummerstjärtar serverades och det lyftes ständigt fram mera öl. Vi fyra sjöng ”ja må han leva” på svenska för Andy och sedan visste alla vilka vi var och var ifrån vi kom. Där blev vi kvar en längre tid och eftersom de flesta ville prata med oss så fick vi en god inblick i livet på ön.

Nästa dags morgon kommer Wally och guidar delar av besättningen på ön. Jag väljer dock att stanna kvar och vakta båten. Vinden trycker på med toppar på 16 meter per sekund. I skrivande stund kommer vi inte ut. Vi skulle behöva någon som drar oss ut från hamnens pir.

Framåt kvällen mojnar det och vi drar oss ut med hjälp av långa linor och ankarspelets lintrumma. Vi får en fin segling mot Lerwick som ligger 40 sjömil bort.

Besättningsbyten

Sommarens segling innebär besättningsbyten ungefär varannan vecka. Det gör i sin tur att vi är låsta till en ungefärlig tidsplan. Hittills har det fungerat perfekt liksom allt annat ombord. Inget trasigt förutom tidigare nämnda clips och verktygslådan ligger oanvänd tryckt i sitt stuvfack.


Det är spännande att resa. Som här till exempel. Bussen kör rakt över Sumburgh flygplats landningsbana. Platsen är södra Shetland. 

//

Det är märkligt att Storbritanien inte utnyttjat EU och dess strukturfonder bättre. Internetuppkoppling är urusel på hela Shetland, speciellt i norr. På ön Utsi i norr klagar företagarna på långsamt internet och att det är negativt för deras verksamheter. Till råga på eländet har människorna i Storbritanien röstat för att lämna EU. Hur tusan tänker de?

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.

Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut