VHF/SRC distanskurs

På gång:
Om MOB1 AIS-nödsändare.
Del 1, 24 maj – 10 juni

Sommarens seglats går mot Island


Text & bild: Bengt Utterström 2019-06-14

Hanö gästhamn 31 maj. Ingen större trängsel, men vi är heller inte ensamma.
Hanö gästhamn 31 maj. Ingen större trängsel, men vi är heller inte ensamma.

Första etappen är avklarad på sommarens långsegling. Målen är Shetland, Färöarna och kanske kanske Island. Vädret avgör som vanligt. Här följer första delen från Stockholmstrakten till Västkusten. -Och Bokhandlaren har inte slutat bada!

På våren kan man räkna med nordliga vindar, i vart fall kunde. Jag såg framför mig läns och slör från Stockholm ned till Utklippan och sedan halv vind över Hanöbukten med fastlandet som sjölä. Ingen av dessa förhoppningar infriades.

 

Första dagen blev det motorgång till Nynäshamn i grå och kall sydlig vind. Andra dagen seglade vi ett par tre timmar, sedan motorgång till strax ost om Oxelösund. Efter en gropig överfart för motor över Bråviken i motvind fick vi äntligen en kalassegling från Arkö och söderöver. Med enbart revad genua gjorde vi 6,5 till 7 knop mest hela tiden.

 

Dagen därpå klämde vi cirka 50 sjömil för motor och anlöpte Klintemåla. Byn föreföll vara helt öde. Vi såg inte en enda människa på kvällen eller förmiddagen. Men hamnen var fin. Sedan fortsatte vi för motor i Kalmar sund till Borgholm. Tråkigt att se tomma butikslokaler i central stan. Verkar bli en allt vanligare syn.

 

Från Borgholm får vi en fin seglats till Kalmar. Den dagen var första gången som jag önskat att Kalmar skulle legat längre söderöver än vad det gör eftersom vi hade fin segling.

 

Besättningsbyte i Kalmar och förväntansfulla vaknar vi på Skärtorsdagen och hoppades på att västliga vinden skulle bestå så att vi skulle kunna segla mot Utklippan. Men icke. Vinden kom från syd och låg i trakten av kuling. Ingen höjdare att gå för motor mot det i södra Kalmar sund. Som tur var visar Kalmar en sevärd utställning om Vincent Van Gogh som pågår till slutet oktober. Se den gärna. Vi blev med andra ord kvar i den gamla unionsstaden.


<span>Vincent Van Goghs tavla rummet är en av hans mest kända. Detta är inte tavlan, det är själva rummet. Eller i vart fall en kopia av rummet, fast i 3D.</span>
Vincent Van Goghs tavla rummet är en av hans mest kända. Detta är inte tavlan, det är själva rummet. Eller i vart fall en kopia av rummet, fast i 3D.


Bild:Sjöfartsverket

Fredag morgon lämnar vi tidigt och passerar fyren Utgrunden i södra Kalmarsund. På fyren sitter höga master. Jag trodde ett tag att det var en del av Sjöfartsverkets satsning för bättre mobilmottagning vid kusten, men det visade sig vara fel. Johan Westerlund, Nautisk handläggare på Sjöfartsverket, berättar att fyren såldes till det konsortium som byggde vindkraftsparken i havet. Masterna försågs med sensorer som skulle läsa av vindsnurrorna. Vindkraftsparken visade sig inte vara ekonomisk lönsam och är nu avvecklad. Sjöfartsverket har ett avtal med fyrägaren så att de kan komma åt fyrljuset för service.

Efter dryga 50 sjömil förtöjer vi långsides den gamla militärbryggan vid Bollö i Blekinge skärgård. Dagen var soligt, men visst fick stålgenuan jobba även denna dag.


Dimma

Jag erkänner, jag gillar dimma. Det gör navigeringen mera spännande och ger tillfälle att samla bildmaterial till min nya radarbok. Lördag morgon ligger dimman tät. Vi skyndar iväg med radarn igång. I år provar jag Garmins xHD 18 med magnetron. Jag föredrar magnetronradar vid kust- och havsnavigering. I skärgård i trånga passager är solid state radarn att föredra eftersom den ser ekon från cirka 6 meter. Magnetronradarn klarar inte det. Där ligger gränsen kring 25 till 35 meter för att se ett eko. Jag tycker att en magnetronradar ger skarpare ekon på längre avstånd och vid kust eller havsnavigering är det en fördel.


Tyvärr lättar dimman redan efter ett par timmar och solen tittar fram. Vi sätter segel och går raka vägren mot Hanö.


Hanö – en pärla med många gästplatser

På 70-talet kom jag med båt till Hanö. Då var hamnen full av fiskebåtar och det var inte så lätt att finna någon plats för gästande båtar.


Eftersom svenskt kustnära fiske tycks ha upphört, i vart fall till största delen, så välkomnar Hanö gästande båtar numera. Att ön är vacker och att landskapet är öppet hade jag glömt. Några flockar med hjortar bidrar till det.


Simrishamn blir nästa stopp. Kristina åker mot Stockholm och  fjärde generationens bokhandlarson från Umeå, Mats, mönstrar ombord.


Mats och jag lägger ut sen eftermiddag och går till Skillinge. Jag gillar hamnen i Skillinge. Där finns många drömmares båtar och skutor i den inre skyddade hamnen. Byn är dessutom trevlig att promenera i och där finns även en tillräckligt välsorterad livsmedelsbutik. Att det blev motorgång från Hanö till Skillinge via Simrishamn behöver kanske inte nämnas?


Skånes sydkust klämmer vi för motor. Men vilken värme. Rena Medelhavsvärmen upplever vi. Och den består i tre dagar.


Falsterbokanalen öppnar nu bara varannan timma till vår besvikelse. Det gjorde att middagen med vännerna i Skanör blev en timma senare. Men den Libanesiska restaurangen vid norra brofästet vid Gästhamnen var ingen besvikelse, tvärtom.


Tisdag morgon bjuder på värme och svag vind. Vi går för motor genom Trindelrännan och sedan vidare norrut till ön Ven. På nordvästsidan ligger Kyrkviken. Där lägger vi oss för natten. Kvällen avslutas med en cykeltur på ön.


Försäsong

En fördel med att starta tidigt på säsongen är att den stora turistströmmen ännu inte börjat. Om alla cyklar på Ven är uthyrda samtidigt torde det vara trångt på gator och stigar. Vi såg tusentals cyklar på ett ställe som står och väntar på sommarturister. En annan fördel är att hamnavgifterna är lägre. För vår 11,3 meter långa båt kostar det ändå närmare 250 kr i snitt per natt. Allt vanligare är också att en kostnad för dusch tillkommer.


Mot Anholt

I Öresund, där fartygstrafiken är tät och TSS-områden är inritade på sjökortet, får vi äntligen vid. Naturligtvis vill vi inte missa det tillfället till segling och vi väljer att gå mitt i sundet. Något sent upptäcker jag trafikregleringen i sundet, men ingen tillrättavisande röst kommer ur VHF-radion. Lite förvånade över det seglar vi vidare norrut med kurs mot ön Anholt.


Anholt är en favorit bland de större öarna i Öresund och Kattegatt. Vacker och livet tycks ha en lugnare gång på denna danska ö. Vi äter smörrebröd på en krog i byn. Bara danskar kan göra smörrebröd. Ölen till förhöjer upplevelsen.



På eftermiddagen seglar vi vidare mot Laesö. På vägen får jag det bevisat att Bokhandlaren inte har slutat bada, även om Friitjof Nilsson Piraten påstår annat.


Anlöp i regn å rusk

Framåt sen kväll får vi ett åskväder över oss. Jag lägger mobiltelefonen i ett plastfodral och hänger den runt halsen. Handburna VHF-radion knäpps fast på flytvästen och vi lägger var sin ficklampa i flytvästens fickor. Om utifall att vi får ett nedslag och att vi måste överge båten.


Det blixtar och mullrar omkring oss och det regnar. Vi går nu för motor och har stor glädje av all elektronik för navigeringen. Radar och navigatorn håller koll åt oss. Kring midnatt anlöper vi hamnen på nordöstra Laesö. Hamnen visar sig vara välbelagd av andra båtar och vi lägger oss utanför en större segelbåt och är nu tredje båt från kajen. Ovanligt för oss ostkustbor, men på västkusten är det  vanligt förekommande.


Vi njuter av god lax från fiskeaffären. Något förvånade blir vi över det stora polispådrag som är på ön. Vi ser både uniformerad och civil personal. Dessutom ett par så kallade bombhundar. Det visar sig att Lars Vilks ska besöka konsthallen samma kväll och hålla ett föredrag 200 meter från båten. 



Eftersom vi är på en liten ö bedömer vi attentatsrisken som minimal.


Grunda farvatten, gäller att välja rätt väg

Från Laesö går färden vidare till Skagen och sedan till trakterna av Marstrand. Vinden är med oss och vi får två dagars fin havssegling. Att Öresund och Kattegatt är relativt grunda farvatten gör att vi inte bara kan segla på för att vi är på havet. Stora grundområden tvingar oss ibland till en omväg. 



Trots månader av förberedelser inträffar det saker som kan behöva lagas. Här lyfts båten för byte av en bottengenomföring som läckte ungefär en halv deciliter per dygn. Genomföringen är pluggad, men vinterns kyla har tydligen haft en viss sprängningsinverkan. Jag hade stoppat in en träplugg i genomföringens hylsa för att minska vattentrycket mot locket. Träpluggen har sugit åt sig vatten och var genomfuktig när vinterns kyla slog till. Troligtvis är det därför som läckaget uppstått. Jag valde att byta nu. Det känns inte så roligt att behöva tänka på detta när seglatsen fortsätter mot Nordsjön och norra Atlanten.

Här från västkusten seglar vi vidare mot Norge och Shetland. Reportage kommer.

 

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.

 

 


Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut




Kommentarer
2. Följer! Lasse Zandén, Stockholm 2019-06-19
1. Nice trip Dick Willemsen, Holland 2019-06-14




Dieselpower feb 2019



SSRS hälp oss hjälpa dig

Bok Bortom horisonten