VHF/SRC mars 2023

Sparsamt med bilder denna gång...

Toaletter ombord, en skitartikel


Text o foto: Magnus Lindén 2016-05-02

En kär vän ombord, men det är en vänskap som kräver sin omvårdnad.
En kär vän ombord, men det är en vänskap som kräver sin omvårdnad.

Båttoaletter är ett intressant ämne, fast det är sällan någon går på djupet med pumpar, stopp i avloppet och berättelser om hur man får de att fungera efter ett stopp. Från 1 april 2015 har vi fått ett nytt problem och det handlar om totalförbud mot toalettutslätt och omvägen för att hitt en toatömningsstation. Men det berörs i kommande artikel.

Finns det något ämne bland seglare i allmänhet och långfärdsseglare i synnerhet som väcker mer känslor än toaletter ombord? Alla har erfarenheter och åsikter om detta, både ur perspektiven vilken typ man skall ha och hur de skall installeras. Att prata med gäster om hur de skall användas är dock känsligare. För att inte tala om hur ofta man plocka isär dessa nödvändiga utrustningsdetaljer och konsekvenserna av detta. Det är något man sällan pratar om. Det här inlägget handlar om allt detta och de som inte tål att prata om kiss och bajs kan läsa någon annan artikel på DagensBåtliv.se.

 

I min ungdom när seglingar i Stockholms skärgård stod på agendan i gamla träbåtar från sekelskiftet var det innan diskussion om septiktankar och tömningsstationer. En rulle dasspapper i land var allt som behövdes och i nödfall en hink. De tjejer som kunde hänga i lävanten och kissa fick extra status i gänget. Men allteftersom båtarna blev mer luxuösa så har toaletthanteringen blivit både bekvämare och mer komplicerad.

 

När jag arbetade på fullservice charterbåtar på 1980-talet var en av arbetsuppgifterna att med jämna mellanrum rensa toaletterna från allt som chartergäster hade försökt spola ner, trots muntlig och skriftlig instruktion att inget fick pumpas igenom toaletten som inte passerat genom kroppen först. Det verkade som om gästerna tyckte att bara för de betalt en massa pengar kunde man bortse från förhållningsreglerna ombord, det var inget som drabbade dem ändå och ingen såg ju vad de spolade ned. Så att plocka isär och sätta ihop toaletter och dess förgreningar har jag blivit lite av en expert på även om det inte är den delen av mina kunskaper jag vill använda mest av och är stoltast över

 

Överhuvudtaget så är det här med bajs något man inte pratar om i vuxen ålder, vilket är lite förvånande då det varit ett sådant fascinerande ämne när vi var små och ord som bajskorv följdes av ett illa dolt fnissande. Som småbarnsförälder kan man i timtal diskutera barnets färg på bajset för att definiera krabatens välstånd och matvanor. Men sitt eget bajs har jag inte hört många småbarnsföräldrar tala så varmt och detaljerat om.

 

Och visst skulle det finnas behov av att prata mer öppet om det. Men jag har lite svårt att säga till en gäst: ”Om du inte skitit på några dagar och inte druckit tillräckligt mycket vatten kan din bajskorv bli stenhård, tjock och lång. Sannolikheten för att den då fastar någonstans i slangarna är stor så då vill jag du säger till mig så jag kan ta upp bajskorven och lägga ner den i en bajspåse för vidare distribution, eller om du vill göra det själv”.

 

Det kanske går att säga utan problem, men jag har hittills bara tänkt det när någon med de sagda förutsättningarna gått på toaletten och sen hoppats på det bästa. Och på vår vacuum toalett händer ibland det bästa, d.v.s. att korven är så stor och hård att den inte ens klarar att sugas ner i toaletthålet, men det märker inte gästen eftersom locket skall vara på vid användningen. Så jag har för vana att alltid vara först efter toalettbesöken på vacuum toan och när vacuumet släpper så jag kan lyfta på locket och då diskret ägna mig åt fiskafänge därinne.

 

Vacuum toaletten har orsakat mer bekymmer än andra varianter enligt min erfarenhet. Och min erfarenhet bygger på alltför många stopp, stopp som oftast beror på för mycket papper. Men vacuum toaletten adderar också en extra ingrediens när det gäller särplockandet, ett undertryck. Det ger skitallvarliga konsekvenser. Helst skulle man ha en skyddsutrustning som motsvarar det som behövs vid sanering efter en kemikalieattack. Under en vecka lyckades samma gäster med konststycket att få stopp tre gånger i toaletterna, det var efter den veckan jag bestämde mig för regeln: INGET PAPPER I TOALETTEN. 


 <span style=\

 

Pumphuset är en av delarna som behöver ett konstant underhåll, både att ta bort avlagringar och smörja gummipackningar.

 



 

För nackdelen oavsett typ av toalett med många och långa slangar med olika krökar är risk för stopp. Kalkavlagringar samlas så de 38 mm slangar som installerades brukar inte hålla det måttet efter ett tag. Den största boven i dramat, förutom ej önskvärda föremål (som tamponger, hårnålar, glasspinnar, trosor, örhängen och kondomer) är toalettpapper. 

Jag har som sagt numera satt helt stopp för toalettpapper. Om man överhuvud skall tillåta toalettpapper måste man spola generöst mellan varje papper. Enklast är att göra som jag nu efter att ha rensat en toalett för mycket, förbjuda papper i toaletten helt.
istället hundbajspåsar i olika ogenomskinliga kulörer som man får lägga pappret i och sedan i papperskojen på toaletten som vi slänger med jämna mellanrum. En inte alltför ovanlig metod i utlandet, speciellt i Grekland och Turkiet, där det dock inte finns några hundbajspåsar.

Ett mer naturligt förhållningssätt till bajs skulle också underlätta för många seglare och gäster som kommer ombord. Ombord på Sarita i Medelhavet brukar vi ha mellan 4 och 7 gäster ombord samtidigt varav en del inte känner varandra. Dock verkar det inte vara avgörande utan även när man känner varandra kan det har med att gå på toaletten inför hela familjen (det är svårt att hemlighålla toalettbesöken ombord på båten). Det brukar resultera i hårda magar och vi ser en långsam humörförändring på de som har svårt att hantera situationen. Rekordet är fem dagar men efter att ha försökt med katrinplommon, matolja och annat så blev det en medicinsk lösning. Dock fick alla ombord antingen gå iland eller vara på däck först. Och septiktanken var stor nog.

 

Att just brist på privatliv då alla hör när någon går på toaletten påverkar alla. Jag ser det som en möjlighet att agera toalettpolis då jag med handpumpade toaletter hör hur många pumptag som tas efter uträttat förvärv. Minst tio för nummer ett och 20 för nummer två är instruktionen. En instruktion som därmed att lätt att höra om den efterlevs. För att inte tala om när det finns en toalett med elektrisk kvarnpump. Att smyga in på toaletten på morgontimmarna innebär då att man blåser revelj för hela besättningen och de närmaste båtgrannarna.

 

Så för mig som ansvarig ombord är frågan om bajs skitviktig och att öppet kunna samtala om det skulle underlätta för både gäster och besättning ombord. På Sarita har vi nu vi bytt ut vacuum toaletten mot en hederlig handpumpad sådan och håller nu tummarna för att vårt mekande i sommar inte kommer innehålla toaletter.

Enklare service

Med ett vattenfast fett, samma som till propelleraxeln smörjer man pumphusets packningar. Det blir två-fyra gånger per säsong (då speciellt orangen som tätar själva pumpen).

 

Om jag behöver en snabb smörjning när den går trögt (om jag är bekväm eller inte har tid att montera ned toaletten) så häller jag en kapsyl matolja i en tom toalettskål och pumpar igenom. Då går det lätt och gnisselfritt ett par dagar, men det är ingen långsiktig lösning.



Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.

Magnus Lindén, www.bortomhorisonten.nu


Kommentera Tipsa en vn Skriv ut